Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bo gärna kvar på landet – men räkna med att du blir ifrågasatt

Bonnläpp. Oavsiktligt hamnade ordet på agendan då sverigedemokraten Linus Bylund vecklade in sig i en förklaring till varför somliga dras till partiet. Han ångrade sitt ordval efteråt, men det var så dags då.

Annons

Nedsättande ord på b får man dras med om man kommer från mindre orter. Bonnläpp, bonntölp, bonnig.

Och bonn-kaffe, fick jag nyligen lära mig, är vanligt svart bryggkaffe. Fördomar drabbar alla oavsett ursprung, men vissa fördomar har större inflytande än andra.

Att vi lever i en individualiserad tid upprepas ständigt och brukar stå för av att vi själva väljer hur vi ska leva våra liv. Men samtidigt som vi njuter av valfriheten, är normen för vilka val som anses okej och inte, smal.

Väldigt få tvingas ge upp älskade bygder, som det emellanåt hävdas i den politiska debatten, men många lämnar landsbygden ändå. Och det beror sannolikt på de underliggande förväntningarna, alltså normen.

Flyttbesluten fattas inte hux-flux, utan nöts in från barnsben. Storstaden står för tillväxt, karriär och framgång – landsbygden (och förorten med för den delen) representerar motsatsen. Valet att bo i en stad ifrågasätts sällan, till skillnad från valet att bo på landet.

När journalisten Martin Gelin reste i Nobelpristagaren och bonnläppen Alice Munros fotspår på uppdrag för Vi Läser, sökte han en förklaring till att den hyllade författaren bodde i den – enligt honom – mest otillgängliga delen av landet, bland ödebygder, sömniga småstäder och reklamskyltar med abortfientliga budskap.

Men ord som otillgänglig, öde och sömnig, ger bara halva sanningen. För den som bor på platsen är den knappast otillgänglig, och bönder är inte en yrkeskategori som sover mer än andra, snarare tvärtom. Ändå finns en utbredd uppfattning att vissa bygder är slöa och andra pulserande – och den uppfattningen har stor betydelse när vi gör våra fria val.

Via en vän till Alice Munro fick Gelin svaret att författaren bor där hon har sina rötter. Ett tag levde hon i en annan del av landet, där tillbringade hon tiden med att försöka vara en bra fru i en konventionell villaförort. Sedan flyttade hon tillbaka. Om hon numera slutat försöka vara och i stället bara är, låter det som ett alltigenom klokt beslut. Ändå avkrävs en förklaring.

Vill man värna landsbygden är det lika viktigt att förändra attityder som att verka för konkreta politiska beslut. Och när det kommer till attityder kan ingen undfly sitt ansvar.