Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bokrecension: Studier i svensk kolonialism

Titel: ”Samer – Om Nordmalingdomen och om ett urfolks rättigheter och identitet”
Antologi

Annons

Med en suck av besvikelse öppnar ordförande Stefan Mikaelsson Sametingets plenum med följande ord:

– Ingen av de inbjudna partiledarna vill komma trots att det är vårt sista möte före EU-valet och det svenska riksdagsvalet.

Sametingets möte ägde rum i Åre i maj i år. Vad beror det bristande intresset på från företrädare för de svenska politiska partierna?

Kanske finns svaret i en av de artiklar som professor emeritus Bo Andersson har skrivit i den nyutkomna antologin ”Samer – om Nordmalingdomen och om ett urfolks rättigheter och identitet” (Recito Förlag). Så här skriver han:

– Det parti med anspråk på maktutövning som tar sig an samernas sak i en valrörelse skulle begå harakiri.

En slutsats är således att samerna är ointressanta både som väljargrupp och som ursprungsfolk. Partiledarna kan ha haft sina skäl för att utebli, men samerna kan se det som ytterligare ett tecken på marginalisering.

Och nu – under Almedalsveckan – protesterar företrädare för samma urfolk mot gruvbrytning i känsliga renbetesområden. Denna för samerna brännande fråga stod för övrigt på Sametingets dagordning i Åre, liksom kravet på en sanningskommission om svenska statens övergrepp mot samerna.

Senare i höst – efter riksdagsvalet – kommer svenska samer att sitta med i FN:s världskonferens för urfolk för att där kräva att Sverige och andra länder ska leva upp till den deklaration om urfolkens rättigheter som Sverige faktiskt har skrivit under.

Kommer deras röster att bli hörda? Lyssnar Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven och andra partiföreträdare till Stefan Mikaelsson eller samebyarna Sirges, Girjas och Laevas? Kommer Sverige att i praktiken leva upp till sina åtaganden?

Knappast. Eller?

Ett ord i den aktuella bokens undertitel – Nordmalingdomen – lyser som en strimma av hopp i det mörker som ur samisk synpunkt under århundraden har kännetecknats av rasism, tvångsförflyttningar, undanträngande, osynliggörande, förmynderi och inte minst dyrbara domstolsprocesser. Nu slog Högsta Domstolen fast att samerna har rätt till vinterbete i det omstridda området. Juristerna Camilla Wikland och Lars Melin betraktar utslaget som en historisk dom som kan få stor betydelse i fortsättningen.

Med utgångspunkt i den principiellt viktiga domen förs i den omfångsrika boken (432 sidor) en rad intressanta diskussioner som kretsar kring samiska rättigheter och identitet. Det blir för långt att kommentera alla artiklar, men några jag vill lyfta fram är Ulf Mörkenstams resonemang kring den inre kolonisationen samt Sametingets roll och utformning, Lars Thomassons synpunkter på sydsamisk identitet samt hans och Eric-Oscar Oscarssons vandring genom den samiska litteraturen.

En central fråga i sammanhanget är om Sverige ska ansluta sig till ILO-konvention 169 om ett minimiskydd för samiska markrättigheter. Det har nu gått 15 år sedan förre landshövdingen i Jämtlands län la fram sin utredning och förutsåg att det skulle ta högst fem år innan Sverige var moget. Som juristen Marie B Hagsgård skriver är det en politisk fråga. För de flesta politiker tycks det dock vara en icke-fråga.

Förutom inledning och förord består boken av 16 artiklar. Författare utöver de redan nämnda är Bo Claesson, Rolf Sjölin, Karl Larsson, Magnus Dahlberg, Gunlög Fur, Thomas Wallerström och Johannes Marainen. Tillsammans kallar de sig Arbetsgruppen Urfolk, Samer, Vetenskap.

En del avsnitt kan uppfattas som vetenskapligt snåriga, men bokens förtjänst ligger i kopplingen till dagsaktuella frågor och det historiskt koloniala synsätt som aldrig tycks upphöra. Omfånget bör inte heller avskräcka, eftersom den är föredömligt redigerad med förhållandevis korta artiklar och vackra fotografier av Matti Berg. Det jag kan anmärka på är bokens akademiskt försiktiga titel. Med tanke på innehållet vore titeln ”Studier i svensk kolonialism” en mer adekvat beskrivning.

Till sist: Statsvetaren Rolf Sjölin konstaterar i sin artikel om maktrelationer mellan samer och svenskar att den samiska kulturen består, om än något tilltufsad. Om den ambitiösa forskning som genomsyrar denna skrift får fotfäste i det svenska politiska systemet är det min uppfattning att den samiska kulturen i framtiden blir mindre sårbar.

Birger Ekerlid