Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bomberna ekar i fjärran

15 människor dödades i går förmiddag i kön vid metalldetektorerna som ska skydda centralstationen i Volgograd i södra Ryssland från attentat.

Annons

En kvinnlig självmordsbombare tros ha orsakat dådet; så var det även i oktober när en bomb dödade ett halvdussin passagerare på en buss i Volgograd.

Den 27 december dödades tre människor i Pjatigorsk i norra Kaukasus. Från Volgograd till OS-staden Sotji är det fågelvägen ungefär lika långt som mellan Stockholm och Strömsund; från Pjatigorsk till Sotji är det 27 mil. Med bara en dryg månad kvar till OS-invigningen den 7 februari är frågan inte om, utan när och var, nästa bomb exploderar.

De islamister som kapat kampen för ett fritt Tjetjenien och nu vill göra hela Nordkaukasus till ett muslimskt emirat har inga spärrar alls när det gäller våldsdåd mot civila. På deras svenskbaserade hemsida hyllas de som dödade drygt 330 barn och föräldrar vid attacken mot skolan i Beslan 2004 som hjältar.

Nu är Sotji islamisternas våta dröm som bombmål. De veckor som OS varar är deras stora chans att få internationell uppmärksamhet och Rysslands hela säkerhetsapparat har mobiliserats för att säkra OS-området från attentat. Det har sagts förut på denna sida, men förtjänar att upprepas: Valet av Sotji som OS-arena är nästan ofattbart dumt.

Det betyder inte ett automatiskt stöd för dem som vill bojkotta spelen – och, förstås, än mindre för dem som vill sprida död i OS-byn i samma anda som München 1972. När Pussy Riot-aktivisterna hävdar att alla som åker till Sotji tar parti för Putin talar de rimligen mot bättre vetande. Och när kaukasiska aktivister fördömer spelen för att de förs på "kaukasiska muslimers gravar" finns det skäl att inte okritiskt vidarebefordra de åsikterna heller.

Visst är det så att Ryssland har ett svart kolonialt förflutet i Kaukasus. Hela folk, som tjerkesserna, flydde undan tsarernas kavalleri till det osmanska riket och de som gjorde väpnat motstånd dödades. För tjetjenernas del fortsatte förtrycket under hela 1900-talet och gör så än i dag – även om det nu är inhemska banditer som med Kremls goda minne står för förtrycket.

Men inte kan det legitimera våldsdåd mot ryska civila som inte på något sätt har del i den 200-åriga kaukasiska dödsdansen. USA:s urbefolkningar koloniserades under minst lika vidriga former som Rysslands – det ger inte deras avkomlingar rätten att spränga teatrar på Manhattan eller bussar i Cleveland.

Hur misslyckat det subtropiska Sotji än är som OS-ort – nu gäller det att gilla läget.

Sven-Olov Lööv