Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nolervik: Här gjordes folk av suputen – nu ska Floda bli pensionat

Annons

Helen Engstrand vid ingången till annexet på gamla Flodakolonin utanför Vemdalen.

När man kommer till Floda ett par kilometer utanför Vemdalen är det inte alls säkert att man överhuvudtaget reagerar, men om man stannar till, går ur bilen och spanar ut över markerna ser man spåren av kampen, idogheten och viljan av att bryta mark där bara myr och sumpmark tidigare funnits.

Vid vägen intill står ett par gula byggnader och lyser genom björkskogen. Här genomfördes för drygt hundra år sedan ett sorts nykterhetsexperiment långt från stadens sus och dus. Det var prästen Erik Eriksson Hammar som här i ödemarken skulle dana och förvandla stadens fyllon till skötsamma samhällsmedborgare.

Genom att ta alkoholister från samhället och lyfta in dem på anstalt kunde pastor Erik E:son Hammar, mannen på stolen, på ett effektivt sätt ta tillvara deras arbetskraft.

Han beskrev själv området så här: "...en öde myr, omgiven av försumpad skog med svart skägglav på karga grenar, på vilket fjällen blickade ned med stolt förakt, och åt vilket ingen människa gitte se."

Här var det långt till staden och frestelserna. I Floda var det nästan omöjligt att bryta kontraktet och ta sig iväg, hade de väl hamnat här en gång, blev de kvar. Alkoholismen skulle botas genom arbete med odling och jordbruk. Fäder fallna åt dryckenskap skulle bli idoga småbrukare och ansvarskännande familjeförsörjare.

Flodakolonin under storhetstiden. Till vänster syns den stora logementsbyggnaden med plats för tio

En majfredag knackar jag lite försiktigt på dörren till ett av de större gula husen på gården. Dörren öppnas av Helen Engstrand, inflyttade stockholmare, och ägare av Floda gård sedan ett drygt år tillbaka.

– Jag ville köpa ett ställe med djur och där det skulle kunna gå att driva någon form av verksamhet, berättar hon.

Då visste hon ingenting om gården.

– Vi var fyra som flyttade hit, men vi kände inte till något alls om huset. Jag hade bara varit här och åkt skidor en gång. Men när jag flyttade hit kändes det så rätt från början, det enda negativa var att det var så nergånget.

Nu bor Helen med sina barn på gården och samtidigt som hon jobbar som distriktssköterska i Hede har hon en ambition att renovera husen och satsa på någon form av verksamhet. Som ett pensionat.

– När jag är ensam så tar det lite tid, men det funkar som terapi. Jag har två rum klara, och ett tredje är på gång. Sedan är det tre rum till som ska renoveras, så det blir sex totalt.

Helen Engstrand flyttade från storstaden till Vemdalen för att ta hand om Floda. Nu arbetar hon som sköterska samtidigt som hon bit för bit renoverar de gamla rummen från Flodakolonins dagar.

Helen har också intresserat sig för gårdens och kolonins historia. Det där var inget hon kände till när hon tog hand om byggnaderna, men allt medan tiden gått har hon satt sig in i bakgrunden. Nu berättar hon:

– Pastor Erik Hammar flyttade hit 1908 och började bygga. Tanken var att de skulle vara självförsörjande. När det var igång fanns här både smedja, handelsbod, skomakeri, måleri, bokbindare, ångsåg och snickarverkstad, och som mest 30 kolonister. Det är en otroligt fascinerande historia om hur kristendomen skulle ta hand om och dana dessa människor för att de skulle kunna återanpassas till samhället.

Männen som hamnade På Floda arbetskoloni mer eller mindre tvingades att skriva på kontrakt. Här en bild från snickarverkstaden.

Pastor Hammar tillhörde inte dem som framhöll att alkoholism var en sjukdom utan att missbruket berodde på psykiska defekter, som omoral, hållningslöshet och dålig karaktär. Frisk luft, avskildhet och hårt arbete skulle styra över de intagna till ett nyktert leverne.

Hur länge höll de på?

– Till 1922, då kom inlandsbanan och drogs förbi här. Plötsligt var det inte så långt till staden längre och det blev lättare för kolonisterna att ta sig härifrån. Då upphörde verksamheten, berättar Helen.

Kolonister i skomakeriet på Floda.

Arbete i smedjan.

Nu ser Helen Engstrand fram emot att få renovera vidare och så småningom öppna för gäster.

Hon har också ett jobb att sköta, och djuren på gården. Dessutom är hon mamma till trillingpojkar plus en 13-åring, så det blir en hel del skjutsande åt olika håll på fritiden.

– Men det får ta den tid det tar. Det är jättemycket jobb och det blir dyrt när det dyker upp överraskningar som exempelvis röta i takåsarna. Jag trodde ett tag att Jamtli skulle vara intresserat av att hjälpa till med viss del av restaureringen, men de sa nej. Så nu får jag fundera ut något annat. Helt klart är att det måste göras något radikalt på ett ställe där det läckt in vatten, säger hon.

Hon ser positivt på framtiden för Floda.

– Ja, vi bor här och jag kan ta det i den takt jag vill. I förlängningen har jag tänkt mig ett ställe med mat och billigt boende, plus att jag driver ridverksamhet också. Jag tror det ska fungera, Vemdalen är ju välbesökt av turister.

Helen Engstrand guidar i gamla annexet från 1908.

Ljuset i trapphuset är nästan det finaste av allt, säger Helen Engstrand.

Flera av rummen börjar nu ta form.

Gården är ännu i dag ett myller av liv.

Reglerna som

Annons

Trafikolycka i Ängsmon – bilist har kört i diket

Vid 20.27 på skärtorsdagen larmades SOS om en trafikolycka på Havrevägen i Ängsmon. En bilist har kört i diket och vägen har stängts av under räddningsarbetet.

Annons

Enligt initiala uppgifter till polisen har en bilist kört i diket. Räddningstjänst, polis och ambulans har åkt ut till platsen.

– Man har stängt av vägen helt och det är alldeles vid 90 graders böjen så vi vill inte ha någon trafik där under vårt arbete, säger räddningstjänstens inre befäl Sven-Erik Svensson.

Texten uppdateras så snart vi vet mer.

Bilden är en genrebild.

Annons

Gunilla Johansson skriver om ett sår i affärssläkten Persson: "En djup smärta och tystnad"

Ett operettbesök utlöser en psykos hos farbror Arvid – den kände affärsmannen Sven O. Perssons bror – som kommer att leva sitt liv på mentalsjukhus. I "Arvid – ett människoöde" petar författaren Gunilla Johansson i ett släktsår.

Annons

– Varför skriver jag om Arvid? Det fanns en djup smärta och tystnad kring honom i släkten. Vi visste att han fanns, men vi märkte att rösterna sänktes och blickarna vändes bort när han kom på tal. Det var ett sår som man inte skulle peta i.

Gunilla Johansson är född 1941 i Östersund. Hon har tidigare gett ut

Boksläpp på Café Norra station i Östersund. Gunilla Johansson presenterar "Arvid – ett människoöde" där poetiska fragment bildar en helhet. Hon skildrar sin farbrors liv som barn, ung och som vuxen man. Texten bygger mycket på Arvids sjukhusjournal.

Det är inte första gången Gunilla Johansson väljer att lyfta fram en annan berättelse om familjen Persson, Jämtlands mäktigaste affärssläkt. I "Stenen i grunden" skriver hon i lyrisk form om sin mor Rut Persson – flickan som alltid ställde sig längst bak fastän hon längtade efter rampljuset. Och nu Arvid.

En kväll i oktober 1934 går farbrodern på Östersunds nybyggda teater tillsammans med sin hustru Britta. De är lyckliga, hemma i lägenheten väntar deras förstfödda dotter som de kämpat så länge för att få. Paret ser ”Leendets land” av Franz Lehár. ÖP:s recensent skriver att operetten är långtråkig, men höjer musiken till skyarna.

– När de gick därifrån var Arvid helt förvirrad. Vi vet inte om det berodde på operettens handling eller att han satt stilla stilla i tre timmar, men det utlöste i alla fall en psykos hos honom.

Lusten att utforska Arvids öde kom med en lapp som Gunilla och hennes far Sven hittade när de gick igenom gamla papper.

Arvid blir inlagd på Frösö sjukhus för att undersökas. Han betraktas snart som en farlig patient trots att han aldrig visat några aggressiva sidor tidigare. Det sista han vill är att ligga där och han försöker också rymma. Efter fyra år flyttas han från Frösön till Säters fasta paviljong där han blir kvar i tjugosex år. När han kommer tillbaka till Östersund är han skadad av den psykiatriska vården och i boken beskriver Gunilla Johansson också behandlingsformerna. Han tvingas genomlida varma bad, elchocker, opium och psykofarmaka innan han dör som en spillra av sitt forna jag.

– Sammanlagt levde han 36 år på mentalsjukhus, på den tiden var det ganska lätt att bli intagen, säger Gunilla Johansson.

Varför petar hon i släktens sår? Gunilla Johansson har arbetat som psykolog och psykoterapeut och drivs säkerligen av en vilja att förstå. Lusten att utforska Arvids öde kom med en lapp som hon och fadern Sven hittade när de gick igenom gamla papper. Bland allt formellt låg en liten lapp, handskriven av Gunillas farmor med blyertspenna. De hade hittat den på hennes nattygsbord strax innan hon dog. Det stod "Bed för Arvid som lider för oss alla. Ingen högfärd får finnas."

– Jag funderade mycket på de där meningarna och försöker förstå dem i boken. Det var som om hon ville säga att det alltid måste finnas de som lider, men att det kanske mer är en slump vem som får bära lidandet för oss andra. Jag grunnade även på var gränsen går mellan högfärd och självhävdelse.

Flera gånger har hon kört fast i skrivandet. Hon säger att det nästan har känts som något förbjudet.

– Då är det skammen som fått sitt grepp, men inte bara skammen att jag tar mig rätten att berätta om Arvid utan också skammen som handlar om vården av sinnessjuka på den här tiden.

Malin Nord och Emma Warg läste högt ur

Under arbetet med boken har hon tänkt mycket på vad förlust av plats, tillhörighet, sammanhang och mening gör med en människa.

– Det är skräck och det är precis det som händer med Arvid. Det är då allt brister för honom.

Under kvällen läste Malin Nord och Emma Warg högt ur boken och Mattias Warg sjöng och spelade några låtar.

Mattias Warg spelade bland annat låten

 

 

 

 

   

 

 

Annons

Villainbrott i västra Odensala – tjuven tog sig in genom ett fönster

Annons

Två män ska ha stulit varor från butik på söder

Polisen beordrades till en butik på söder efter att två män i 25-30-årsåldern tagit en vara och varor utan att betala.

Annons

Larmet om stölden kom vid 18.30 och polisen har hållit förhör och upprättat två anmälningar. En av männen misstänks för stöld och den andra för ringa stöld.

Bilden är en genrebild. Fotograf: Peter Lydén/TT

Villainbrott i västra Odensala – tjuven tog sig in genom ett fönster

Annons