Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Boston Celtics till Östersund?

Annons

I dag ska vi göra ett jobbigt – men nyttigt – tankeexperiment igen (jag vet ju att ni gillar såna).

(Och jag med! Haha! )

Tänk er följande: Tänk er att kommunen investerade 50 miljoner i en ny och välutrustad konsertarena i Östersund.

Med inriktning på klassisk musik. En lokal helt och hållet anpassad efter den klassiska musikens speciella, akustiska behov.

Arenan byggs till kulturarbetarnas extatiska jubel (och idrottens tysta, förorättade mummel).

”Äntligen har vi någonstans att vara!” ropar cellisterna och violinisterna och kastar sina stråkar i luften.

”Vilken fantastisk konsertarena! Och vilken replokal! Här kommer vi att stormtrivas!”

Varpå alla är nöjda och glada.

... ända tills det uppdagas att den nybyggda arenan är på tok för dyr att värma upp.

Ack och ve.

Det kostar nämligen 300 lax extra om året att hålla denna exklusiva gryta kokande.

”Ojdå, hoppsan, vi räknade lite fel ...” säger de driftsansvariga och skrapar med foten.

”Men nu står ju arenan där, så nu är det väl bara att betala och se glad ut. De klassiska musikerna måste ju ha någonstans att repa, eller hur? De kan ju inte sitta med sina dyra, antika instrument utomhus i hällregnet?”

Kanske inte, men idrottsfolket rasar.

Tuggar ilsket på sina hockeypuckar och badmintonracketar och skriker:

”Skandal! Vansinne! Kommunalt vanstyre!”

Allt medan de driftsansvariga i tysthet försöker lista ut hur man ska kunna få arenaeländet att gå runt.

Kanske genom att då och då arrangera något annat slags arrangemang i lokalen?

Man tar kontakt med det amerikanska basketlaget Boston Celtics och frågar om de kan tänka sig att komma och spela en uppvisningsmatch på den finfina konsertparketten.

Typ 21 augusti.

Boston Celtics tackar ja och sensationen är ett faktum.

Ända tills det avslöjas att Boston Celtics är upptagna av seriespel i NBA det aktuella datumet.

Ajaj, där gick det evenemanget i stöpet.

Kulturarbetarna suckar uppgivet, tänker:

”Jaja, vi försökte i alla fall.”

Och så anordnar man ännu en pretentiös Haydn-konsert för de närmast sörjande där 200 pers kommer (trots att arenan rymmer 5 000 sittande).

Några missunnsamma idrottare gruffar lite över detta men resten av etablissemanget – pressen, politikerna, tjänstemännen, intressorganisationerna – åser debaclet med upphöjt lugn; sofistikerat överseende.

Eller drömmer jag nu?

Igen?

Ja, förmodligen.

Trolighetsfaktor är väl sisådär 0.1 där att vi kulturmuppar skulle komma undan med dylika galenskaper. Så det är ju tur att det här bara var ett helt fiktivt tankeexperiment.

Eller hur?