Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bra rollprestationer i Gökboet

Gökboet Palmcrantzskolans dans- och teaterelever i årskurs tre
Storsjöteatern

Annons

Ska McMurphy kunna ändra på de invanda och hårda rutinerna och skapa en lite hyggligare vardag för patienterna? Kan han vinna mot syster Ratched, som styr institutionen med järnhand?

De flesta kan historien om Gökboet och vet vem som vinner, men ett drama som handlar om makt, vänskap, livsglädje och kämparanda lockar alltid ändå.

dans- och teaterelever i årskurs tre sätter upp Gökboet som slutproduktion. Eleverna och föreställningens regissör, dramaläraren Sara Karlsson, har haft ett bra manus att jobba med. Gökboet finns sedan tidigare översatt till svenska och dialogen är rapp, tät och intelligent. Några väl placerade oneliners lockar publiken till skratt och lättar upp den annars tunga stämningen.

Dramaeleverna gör genomgående bra rollprestationer. Cecilia Andersson, som spelar syster Ratched, har hittat den rätta arroganta stilen, det kyliga sättet och den hårda minen som karakteriserar Ratched i filmen från 1975.

Anton Nyberg som spelar McMurphy har också lyckats i sin rolltolkning. Han har hittat den nonchalanta stilen och det kaxiga sättet som Jack Nicholson också har i filmen. Nicholson vann en Oscar för sin rollprestation och Nyberg kommer kanske inte upp i den ligan, men vem har å andra sidan förväntat det?

Hur som helst är det imponerande att de båda lärt sig de många replikerna utantill. Några stakningar hörs ibland, men de är försvinnande små med tanke på hur mycket de pratar.

ser verkligen ut som och beter sig som dårar. Robin Jensvold spelar Martini som har en låtsasvän och som mer än en gång lockar till skratt med sitt minspel. Christer Vernberg gör rädde Billy som stammar och Christer gör det så trovärdigt att jag inte skulle bli förvånad om han stammar i verkligheten också.

Elin Andersson som spelar Bromden behöver inte prata eller knappt göra några miner för att få oss att förstå vad hennes karaktär känner. Det är bra skådespeleri.

2,5 timmar lång inklusive paus och det blir lite väl långt. Dansnumren gör att det dras ut på tiden och en del danser hade jag kunnat klara mig utan.

Efter pausen rycktes tempot upp ett snäpp och både dialog, dans och musik höll högre klass än innan.

Betyg på Gökboet: Väl godkänt.