Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bra skrivet om hetsätning

För några år sedan debuterade Hillevi Wahl med den självbiografiska romanen ”Kärleksbarnet” som handlade om hur det är att vara barn till alkoholister, framför allt till en alkoholiserad mamma.

I ”Hungerflickan” fortsätter berättelsen. Författarinnans alter ego, Irmeli, går nu på gymnasiet och har flyttat hem till sin pappa. Han super visserligen också, men känner ändå någon sorts kärlek för sin dotter.

Irmeli lyckas övertala pappan om att få åka till USA på ett år som utbytesstudent, och förutom att fila på språket lär hon sig där hur man går ned i vikt genom att kräkas upp allt man äter.

I bokens förord konstaterar Hillevi Wahl att precis som sina föräldrar blev hon också missbrukare, men hennes drog var varken alkohol eller narkotika utan mat. Hon blev helt enkelt bulimiker.

Glass, kakor, bullar, kakmix sammanmosat med smör – Irmeli kan hetsäta nästan hur mycket som helst, bara för att sedan kräkas upp det. Bara så kan hon lindra ångesten som gräver ett stort svart hål i hennes själ.

Hillevi Wahl skriver väldigt bra. Hon har en ton som jag tycker påminner en del om Kerstin Thorvall, vilket är ett väldigt gott betyg. Och alla som har varit tonårstjejer kan känna igen sig i berättelsen, oavsett om man haft en ätstörning eller inte.