Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev från en läsare: Fånga dagen eller skit i det

Hemmet är i kaos, vilket är olikt och frustrerande då perfektionisten i mig annars brukar leva ut.

Annons

Det är strålande väder och jag har försökt tvinga mig ut för att ta vara på detta.

Huvudet bara snurrar, otroligt yr, otroligt trött och fruktansvärt ont i tinningarna.

Jag tvingas ge upp och acceptera sängläge idag.

Jag är nog en av många, som fokuserar på att alltid prestera till fullo, vara lycklig och aldrig missa något och inte kasta bort tid, vara världens bästa mamma, ha en perfekt ordning omkring mig, uppnå mitt bästa fysiska och psykiska tillstånd.

Det har varit mitt ständiga mantra i huvudet sedan separationen faktiskt. Eller är.

Jag börjar komma till insikt och erkännande att det faktiskt inte kan vara så hälsosamt i en manisk överdos.

Jag har fruktansvärt svårt att "slänga bort en dag" på att inte göra ett knyst.

Att ligga hemma såhär och inte ens förmå mig att snygga till hemma, är bland det värsta jag kan göra då det ger mig ångest och känslan av att vara en dålig människa.

Detta fenomen med att ta vara på varje dag, nu ligger jag här och önskar att jag kunde låta dessa dagar komma utan skuldkänslor.

Denna lyckohysteri har gått för långt och jag spyr snart galla över alla tidningar som trycker på hur vi uppnår det perfekta livet, hur vi ska finputsa de sista detaljerna så allting omkring oss blir felfritt och fantastiskt.

Det går inte. Vi kommer aldrig komma fram till den dagen då livet äntligen bara kommer innehålla oändlig glädje.

Jag hoppas jag genomskådat mig själv nu och att denna självinsikt förhoppningsvis inom tid, kommer bota min känsla av otillräcklighet.

Jag vill vara allt men jag kan inte, inte varje dag. Ingen annan heller.

Sådant är livet, dags att inse och ge oss själva lugn och harmoni. Låt oss vara svaga ibland.

"Fånga dagen, eller skit i det" skulle jag vilja säga till er alla!

Det blir min nya utmaning. Kanske även din?

Paula Toresson