Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Britsy Mattsson är en hen

Hen. Tre små bokstäver som kan väcka stora känslor hos många men Britsy Mattsson vet precis vad de tre bokstäverna står för.
– Jag brukar inte sätta en särskild etikett men vissa vill veta. Jag är väl en queer – eller en hen.

Annons

Prideflaggan hänger stolt på väggen i sovrummet hos Britsy Mattsson.

Vi sitter vid köksbordet och jag frågar vem Britsy är. Hen berättar om sin kreativa sida, om hur hen älskar att spela gitarr, sjunga och att göra egna filmer.

– Men just nu är jag sjukskriven. Jag mår dåligt psykiskt, jag är deprimerad och har ångest.

Att hen mår dåligt beror på många saker men Britsy berättar om att hen själv insett något:

– Jag fyllde i en enkät med frågor om psykisk hälsa för ett tag sedan. Då insåg jag att depressionerna till viss del kanske beror på min läggning och hur samhället bemöter det.

När Britsy var 19 år kom hen ut – ut ur garderoben. Hen hade vetat om det ett tag men ville inte göra en stor sak av det. Det kom naturligt.

– Jag och mamma satt och tittade på Idol. Jag kommenterade att Jay Smith såg bra ut och mamma sa: "Ja, men du är väl mest för tjejer va?" och jag svarade "Ja, det är jag". Hon var fine med det.

– För min del var det inte att jag var rädd för att komma ut och förlora någon. Jag tänkte att om de inte vill ha mig som jag är vill inte jag ha dem heller. Men det är inte riktigt så enkelt. Det hade säkert varit annorlunda om inte min familj hade respekterat det.

Britsy berättar med lätthet om vem hen är, vad hen står för och om sina erfarenheter från att stå utanför heteronormen i samhället.

– Jag har ganska länge funderat på att jag vill synas. Synas för dem som inte kan. Sverige är ett ganska bra land och leva i som HBTQ-person, trots det hemska valresultatet med Sverigedemokraterna i Riksdagen. Men jag tänker att det finns dem i många länder som inte kan vara öppna och jag kan det. Jag gör det för dem, och för mig själv. Jag växer av det och jag känner att det är bra att prata om det och visa att det finns dem som vågar vara öppna trots att de blivit hotade till livet.

Britsy, precis som många andra HBTQ-personer, har utsatts för hot och fördomar.

Under prideparaden i Stockholm kom en man fram till hen för att berätta vad han tyckte om homosexuellitet – att det var en synd.

– Jag blev så himla arg och sa att han får tycka vad han vill men jag kommer ändå inte lyssna men han fortsatte. Jag gick därifrån för det bara svartnade framför ögonen på mig.

För ett år sedan fick Britsy även ett anonymt hotbrev på posten. I brevet stod saker som "du bedriver hor", "flatjävel" och att hen var en synd.

– Jag mådde ganska dåligt efter det men jag tänkte att det är såhär det kommer att vara. Det är inte så att jag kommer gå in i garderoben igen bara för att någon hotar mig.

Trots hotbrev och fördomar tycker Britsy ändå att hen inte utsatts för så mycket.

– Jag har egentligen inte råkat ut för så himla mycket om man jämför med andra. Men det är klart att händelserna är jobbiga i alla fall.

I dag bor Britsy i Östersund men tidigare bodde hen i en mindre ort i Jämtland där hen även gick grundskolan. Jag undrar hur hen tror det hade mottagits om hen kommit ut som queer där.

– Det var inte aktuellt då för jag visste ju inte själv att jag inte var heterosexuell. Men om jag hade kommit ut då hade det nog blivit stora problem och protester, berättar Britsy lite sorgset.

– Folk är väl kanske lite inskränkta i norrlandsbyarna?

Östersund är ändå en helt okej plats att bo på men det var efter en tid på folkhögskola i Stockholm som Britsy verkligen kunde känna sig som sig själv. Innan hade hen långt hår och klänning – hen var inte sig själv.

– Jag mådde väl inte särskilt bra heller för jag hade inte hittat mig själv, om man någonsin gör det? Nu är jag mer klädd som jag vill vara klädd, inte särskilt kvinnligt fast kanske inte jättemanligt heller men jag tycker det är bekvämt.

Trots att människor accepterar Britsys sexuallitet har många svårt att förstå grejen med ordet hen.

– Vissa frågar vad jag är innan men många könar mig hela tiden och kallar mig kille. Det är okej men jag undrar varför man måste?

Det verkar vara svårt för människor att förstå att alla inte tillhör, eller vill tillhöra, ett traditionellt kön.

– Jag förstår människor som inte har det problemet, som har något av de traditionella könen och mår bra av det. Men det finns många som inte är det och jag är en av dem. Det är jobbigt att man själv stör sig på att andra ifrågasätter det men det är ju en så stor del av mig själv så det går inte att undvika.

Men Britsy tror ändå att samhället är varmare än vad man tror.

– Sedan jag kom ut har jag märkt att folk förstår och accepterar mer än vad man tror. Det är bättre att vara den man är.

Och det är just det vårt samtal ständigt kommer tillbaks till – att vara den en är och våga visa det.

– Det kommer vara folk som är emot dig, absolut. Men du kommer ha en hel armé med dig. Men man måste pröva, man måste våga. Annars är det ingen idé med någonting.