Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bruno Wiklund

Min storebror Bruno Wiklund avled i sitt hem i Stavreviken den 22 oktober.

Annons

Bruno föddes 1939 i Krångede, de tidiga åren bodde han hemma i pappa Hugos föräldrahem Wiklunds, på 50-talet flyttade man till Grubban i Krångede när pappa gifte sig med Brita. 1959 flyttade familjen återigen, nu till Hammarstrand. Bruno hade vid den tiden börjat på Teknis i Härnösand där han senare tog sin examen. Efter skolan blev det militärtjänstgöring i flottan där han gjorde sjötjänst i maskinrummet på jagaren Halland. Vid en långresa åkte man till Frankrike, Bruno och ett några kompisar, hyrde bil och åkte till Paris.

Efter muck fick Bruno anställning som konstruktör vid Sundsvalls verkstäder. Han fick arbeta med maskiner för hantering av stål i olika former något som han sedan fortsatte med genom hela arbetslivet.

Bruno var musikintresserad och tillsammans med ett gäng kompisar från Ragundatrakten bildade man 1963 dansorkestern Collas. Orkestern hade stora framgångar och drog massor med publik på sina spelningar i Mellannorrland. Under dessa år föddes också äldsta dottern Lena.

Den enhet som Bruno arbetade vid såldes till Sunds AB där Bruno träffade sin Greta som han senare gifte sig med. De köpte ett hus i Stavreviken. Familjen växte med ytterligare två döttrar och i sann gör-det-själv-anda byggdes huset ut. Bruno var inte brydd för några projekt, det spelade ingen roll om det handlade om snickeri, svetsa på gamla bilar eller bygga elektronikprylar, Bruno var inte främmande för något.

Brunos yrke som konstruktör förde honom runt världen på montage och igångkörningar av maskiner och anläggningar som han hade varit med och konstruerat. Han var tidig med att anamma ny teknik och lärde sig snabbt att använda datorn för att konstruera allt från avancerade bindningsmaskiner till mer vardagsnära föremål. Bruno gillade verkligen att experimentera och byggde exempelvis själv en Stirlingmotor.

Efter sin pension fick Bruno tid att åter ägna sig åt musikintresset. Nu blev repertoaren inriktad på musik för en mer mogen publik. Att spela in musik hade alltid varit ett intresse och med cd:ns intåg möjliggjordes även att ge ut skivor i egen regi. Bruno var också en trogen deltagare på spelmansstämmor runt om i trakterna. Naturligtvis byggde han egen utrustning för att kunna spela batteridrivet i det fria.

Bruno är nu borta och vi som är kvar får klara oss utan hans kluriga hjälp, det finns dock gott om avtryck som han har gjort och som gör att hans minne lever ljust.

Anders Wiklund