Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Carlsson kräver en öppen betraktare

Interiörer, landskap, fantasier, troll och människor. Det var en vernissagehelg som bjöd på det mesta. En helg full av ögongodis för alla vänner av måleri och teckning …

Annons

Jan Albert Carlsson är tillbaks hos Lars Bolin Gallery. Det är tredje gången. Första gången ställde han ut tillsammans med Ernst Billgren och andra gången tillsammans med Ernst och Helene Billgren och två vänner till från Valands konsthögskola. Så nu är det den första riktiga separatutställningen i Östersund.

Det är en sparsmakad utställning. Det som visas är 16 målningar. De flesta något mindre än de större dukar han målat tidigare. I motiven dominerar interiörer av olika slag; det är barer, restauranger, hotellrum, skyltverkstäder, musikklubbar och där finns oftast flera människor närvarande. Målningarna förmedlar en stark känsla av spelfilmer från svunnen tid, det är de blekta färgerna, de hårt behandlade ytorna och olika inslag i bilderna som bidrar till känslan.

Jan Albert berättar själv att han tänker på sina målningar som videor när han skapar. Och varje målning går helt klart och bär på en mer eller mindre lång berättelse. Utställningen som helhet bjuder på en helt annan genomfördhet och färgskala mot de två tidigare besöken.

Jan Albert Carlssons utställning är fascinerande på flera plan. Det är ett måleri som kräver sin tid och en vilja att öppna sig för varje målnings signaler. Den öppne betraktaren får här väldigt mycket tillbaka.

Daniel Jensen, nej, inte den danske fotbollsspelaren. Den här Daniel Jensen föddes i Malmö för snart 40 år sedan och har gått på Konstakademin i Oslo. I dag bor han och verkar i Stockholm. Han är ett namn som möts av större och större ovationer för vart år och har ställt ut på många viktiga gallerier runt Europa.

Just nu ställer han ut i Ahlbergshallen i Östersunds Konstförenings regi.

Daniel Jensens bildvärld är smutsig, rent bokstavligt. Om färger används ska de rinna, likaså tuschet och kolen måste smetas ut. Det smutsiga, det fula och det naiva möts i en trolsk värld. Helheten är som ett märkligt hopkok på Lim-Johan, John Bauer och serietecknaren Joakim Pirinen. Det naiva, det sagoaktiga och det småbrutala möts och ibland stämmer allt i en fascinerande helhet.

Här finns också tre skulpturer som sparsmakat står i den övre salen. Även här finns det mystiska, det lekfulla och det lite brutala.

De mindre teckningarna kommunicerar inte alls lika starkt som de större teckningarna och målningarna. Men i stort sett samtliga större verk oavsett teknik fascinerar, roar och oroar. Här sitter papperen brutalt direkt på väggen som i en skolsal. Flera skulle definitivt få en ännu starkare effekt efter en smart inramning. Det är en vågad utställning av en konstförening. Men det är en satsning som går hem. Sista dag är 27 november.

På Galleri S är Carl Olof Tronje tillbaka i Jämtland. Det har gått hela sju år sedan han flyttade från länet. Efter flytten hade han en utställning hos Lars Bolin 2007. Senast han ställde ut på Galleri S var för åtta år sedan. Det han nu visar är ett steg långt tillbaka från tidigare fotobaserad grafik och mer experimentell bildkonst. Nu är det ett i grunden ganska traditionellt landskapsmåleri som visas. Men inga landskap ser nog exakt ut som dessa målningar. Här är det i första hand landskapen som former och mönster. Gärna i fågelperspektiv där vi till exempel får möta en parkeringsplats eller en sjö med en båt i.

Det är ett väl sammanhållet måleri. Ett måleri med tyngd och erfarenhet i uttrycket men också med en ständigt lite retsam glimt i ögat. Det är just den där konstnärliga friheten i kompositionen som lyfter dessa målningar till en annan och mer spännande nivå.

Utställningen pågår till 23 november.

På Härke konstcentrum var nog lördagens mest välbesökta vernissage. Det var riktigt trångt när Anneli Kent bjöd in. På väggarna hängde 30 målningar i olika storlekar.

Anneli Kent sysslar med ett slags feelgood-måleri. Hennes färger är ljusa och hennes motiv är oftast inriktade på livets ljusare sidor som semestrar, utsikter, fika och gärna med inslag av texter från böcker och filmer.

Den här typen av måleri innebär alltid en balansgång mot det banala. Jag tycker att Anneli Kent oftast håller sig på rätt sida. Det leder till positiva bilder som förmedlar glädje och ibland också kraft. Inget fel i det.

Men visst, alla 30 verken klarar inte av den här balansgången. Men tillräckligt många för att jag ska tycka att den som vill möta ett måleri som förmedlar positiva känslor väl kan ta vägen ut till Härke konstcentrum.

Peter Lucas Erixons senaste roman Silversnöret om ett autentiskt jämtländskt mordfall är självklar läsning i höstmörkret. Oerhört laddat och fascinerande mot en jämtländsk fond. Titta gärna lite extra på bokens omslag som är skapat av Peters mångfaldigt prisbelönade författarkollega Birgitta Lillpers. En spännande bild.