Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chefen ville att de skulle sminka sig mer

Kommentarer om kroppar, bröst och smink. Smutskastning och hot om indragen lön.
Hur är det egentligen att vara ung tjej på arbetsmarknaden?

Annons

Alla tre är arton nu. Då var de inte det, den sommaren då Vera, Linn och Karolina jobbade på samma serveringställe i centrala Östersund. För två av dem var det deras allra första jobb.

Vera hade hört dåliga rykten redan innan hon tog jobbet, men valde att inte tro på dem och i stället ge arbetsplatsen en chans.

– Det var så fel av mig, jag skulle lyssnat totalt, säger hon.

På serveringstället kunde man få både komplimanger och utskällningar. Tjejerna berättar om många kommentarer från chefen, både kring deras egna kroppar och om förbipasserandes. "Hon är assnygg, hon har stora bröst, henne borde vi anställa". Lika gärna kunde man kallas ful och blev uppmanad att sminka sig mer.

– Det jobbigaste är att han pratade mycket skit om de andra och förnedrade dem. Jag brukade inte svara då, säger Karolina.

Under ett event lockade chefen killar till att komma och handla genom att erbjuda dem Karolinas nummer i utbyte, trots att hon sa ifrån flera gånger. Först när hon var så upprörd att hon ville gå hem slutade han.

Lönen kom i ett kuvert på slumpmässiga datum. När inte pengarna fanns tog chefen dem direkt ur kassan, en period fanns inget kvittosystem alls. Schemaläggningen skedde oftast med några timmars eller enstaka dagars varsel. Passen var ofta långa, ibland över tio timmar utan chans till matpaus.

En snackis tjejerna emellan var resorna. Chefen bjöd ibland in till resor till andra städer, för olika event eller för att kolla på saker han ville investera i. Ryktena sa att man var tvungen att sova i samma lägenhet som honom, kanske inte i samma säng, men i samma lägenhet. Därför försökte de alltid att hitta på ursäkter, men ofta var det svårt att säga nej. Detsamma gällde middagarna, som framstod som en skyldighet.

Tjejerna berättar att de var rädda att chefen skulle smutskasta dem inför de andra anställda om de tackade nej till hans erbjudanden. Dessutom var de rädda för att inte få jobba några fler pass eller få mindre i lön. Ofta var det den som var ensam med honom på jobbet just den dagen som kände sig pressad att följa med. Då kände någon av de andra tjejerna sig pressade att följa med så att ingen skulle behöva vara helt ensam med chefen.

– Man kunde ljuga om att man skulle bort, men någon var alltid tvungen att gå, säger Vera.

Karolina var en av chefens favoriter som fick jobba mycket. En gång blev hon med kort varsel inkallad att jobba men när hon kom dit visade det sig att det inte var jobb som väntade. Hon och chefen skulle ta en fika på egen hand, något man inte fick betalt för. När de satt i bilen la han sin hand på hennes knä. Hon kände sig tvungen att ringa och berätta för en kompis var hon var, så att någon skulle veta.

– Han pratade skit om de andra och pratade mycket om sex. Det var svårt att svara och en obehaglig situation. Jag ville inte vara ensam med honom, säger hon.

Alla tjejerna har varit med om att chefen bett dem börja en timma tidigare, utan betalning, för att komma och vara socialt sällskap. Även det var svårt att säga nej till.

Vera berättar om en vinkväll som chefen bjöd in till när hon alldeles nyss börjat. Hon var osäker på om hon skulle gå, men kompisen bad henne att följa med. När hon förstod att det skulle bjudas på alkohol ville hon inte ta emot det. Hon var ju bara 17 år. Men chefen insisterade och sa att det var oartigt att inte ta emot när man blir bjuden, så hon låtsasdrack med stängd mun. Då fick hon uppmaningen att dricka fortare, men också instruktionen att inte berätta för sina föräldrar.

– Jag skulle lätt sagt nej i dag, men då… Han trycker ned en, säger hon.

Jobbarkompisarna Karolina och Linn har också blivit bjudna på alkohol av arbetsgivaren och druckit, frivilligt eller motvilligt. De berättar att han under en sådan kväll kallade en av de anställda för hora och undrat om de andra visste om hon låg runt mycket.

Vera sa upp sig efter några veckor, Karolina stannade lite längre och Linn var kvar säsongen ut. Då var hon en av tre anställda, i början av säsongen hade de varit omkring tio stycken.

– Vi skiter i honom nu, det är som tomt. Men då var jag ledsen och arg. När jag slutade var det som en sten lyftes av tanken på att jag aldrig behövde gå tillbaka, säger Vera.

– Jag tycker inte att det är något bra första jobb, man kanske tror att det ska vara så. Vi unga tjejer tar nog åt oss väldigt bra och är lätta att styra över, säger Linn.

Vera, Linn och Karolina heter egentligen något annat.

ÖP har sökt arbetsgivaren utan resultat.

Läs mer:

Facket: "Horribelt och fruktansvärt"

Annons