Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christelle ville satsa på unghästar – och startade eget

Hästföretagaren Christelle Hallström har många bollar i luften. Vi fick hänga med henne till veterinären och en sväng hem till hästgården, för att ta reda på vad som är på gång.

Annons

Förutom att ta hand om fyra hästar, ha ett deltidsjobb som ekonom och utbilda sig till C-tränare i hoppning, vill hon nu satsa på att träna upp och tävla med unghästar. Egenuppfödda Vilda är en av hästarna på gården.

Tidigt på morgonen möts vi utanför ATG hästklinik vid travet. Christelle Hallström har tagit hit Vilda, som ska röntgas för att hon vill veta att hästen inte har några problem med eventuella lösa benbitar, inför en eventuell försäljning i framtiden. Det är vanligt att man röntgar hästar vid köp och försäljning, för att se så att hästen är frisk i skelettet. Annars görs det i avelsändamål.

– Då kan vi se tecken på skelettsjukdomar, som till exempel osteokondros, säger Lars Göran Dahl, veterinär på Östersunds hästklinik.

Det visar sig då som lösa benbitar på röntgenplåtarna. På vissa raser krävs det att hingsten röntgas i avelssammanhang. För att den ska bli premierad, godkänd, ingår det då att hingsten inte ska ha några förändringar i skelettet.

Christelle hade inget att oroa sig för vad gäller Vildas röntgensvar. Hästen lastades in i transporten igen och så åkte vi ut till gården.

Hästintresset kommer ifrån hennes mamma. De skaffade häst när Christelle Hallström var 6 år.

– Christelle har varit med sen hon var liten. Hon var med mig i stallet jämt, säger Caroline Hallström.

Själv minns hon det som att hon alltid har hållit på med hoppning. När hon var 16 satsade hon seriöst med sin första storhäst. Hexan, som hästen heter, blev tyvärr skadad och används nu som avelssto. Hon är Vildas mamma och har fått ett till föl efter henne, som vann fölvisningen i Sundsvall i somras.

Christelle Hallström har nyligen fått välja inriktning, och därmed valt bort avelsbiten. Hon kände att hon inte var klar med tävlandet.

– Tävlingsbiten är det bästa. Spänningen, planeringen innan och att bygga formtoppar.

Hon startade därför sitt företag, där hon tar emot hästar som hon tränar och tävlar. Det här blir första säsongen utan större klasser, då hon i stället satsar på yngre hopphästar. Tidigare blev det många långa resor på en säsong.

Nu tävlar hon ungefär varannan helg, men slipper de långa resorna, och tränar för Ted Nätterqvist en gång i månaden.

Hon håller också träningar för Alsenbygdens kör- och ridklubb i Wången en gång i veckan. Hennes slutprov som C-tränare är i sommar.

– Det är en kul sidogrej, säger hon.

En vanlig dag börjar med att hästarna tas ut på morgonen. Där får de mat i form av hösilage, som håller dem sysselsatta under dagen, och minskar hyssen till bus med varandra i stället.

Vid femtiden rider hon hästarna, efter att ha mockat i stallet. Svante och Scoop rider hon varje dag, men inte Vilda, som just nu rids in. Det tar några timmar. En dag i veckan är lite extra stressig, när hon ska ta sig till Wången. Sen nattas hästarna vid åtta nio. Dessutom tar hon hand om utrustningen varje dag, ser till att allt är helt och rent, ur säkerhetssynpunkt.

Hästarna tar flera timmars jobb varje dag. Hon har flera gånger tänkt lägga ner eller ta ett uppehåll, men det har aldrig blivit så.

– Det är så härligt med hästar, särskilt de unga, deras nyfikenhet och att de tar in allt så snabbt och verkligen vill lära sig nya saker. Med hästar blir du också tvingad att tänka på annat. Man måste vara med hästen, och fokuserad på det man gör.