Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Christine och Mari genomför det verkliga äventyret

I dag, strax efter lunch, kommer de att anlöpa Badhusparken i Östersund. Jag skriver anlöpa för de kommer sjövägen. Och de har då simmat hela vägen från Åre.

Annons

Christine Hägglund och Mari Rutgersson startade för fem dagar sen ett minst sagt äventyrligt äventyr då de inledde simturen från Åre till Östersund. Och med cirka 2 kilometer i timmen tar det sin runda tid.

– Men vi har haft det så bra. Vädermässigt kunde det inte ha varit bättre, säger Christine då hon äter ur en portion nyss tillagad pasta på en berghäll alldeles intill vattnet vid Kläppe.

Bredvid henne sitter simmarkompisen Mari Rutgersson, rutinerad simmare som en gång i tiden tävlingssimmat.

Det har inte Christine gjort. Hon har i stället varit extremt harig när det gäller vatten. Springa däremot är hon en fena på, inte för inte har hon avverkat hela svenska fjällkedjan löpande.

Nu när de snart nått fram till slutdestinationen på sin simtur gör de med finess. Christine passar på att göra simturen med en hårinpackning under simhättan och Mari vill inte vara sämre utan simmar med rosa nagellack på naglarna.

– Det första jag packade ner var nagellacket, klargör Mari med ett brett garv.

Tisdagens etapp inleddes i Hallen och slutmålet för dagen var Andersön. Ett mastigt pass, men inte det värsta.

– Värsta passet var det mellan Undersåker och Mörsil. Det var många forsar och passager, men förbi Ristafallet sprang vi, säger Mari.

Inga skador har de brottats med. Enda problemet var solen. Simturen har krävt rejält med solskyddskräm. De simmar mest crawl men ibland ligger de still på rygg och snackar med varandra, ibland stannar de till på stället och trampar vatten för att bestämma vägval. Både verkar vara oförskämt harmoniska och välmående. Trots utmaningen.

De simmar med våtdräkt, simfötter och paddlar på händerna. Dessutom har de knalloranga flytkuddar med sig för att synas så inga båtar ska köra på dem och de är noga med att äta varje timme för att inte gå tomma på energi.

Men även detta äventyr har sitt slut. Onsdag efter lunch beräknas de nå mål.

– Det ska bli så skönt. Att få träffa nära och kära igen ska bli underbart, säger båda unisont.

Sen hoppar de i plasket igen och tar nya tag. Som väloljade maskiner skjuter de fart ut från stranden med siktet inställt på Andersön.

Efter några hundra meter hör men Christine sjunga " Det ska va gött att leva" utifrån vattenytan...