Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Countryman Bygdén landar nya låtar i kväll

I koltåldern var han hängiven Kiss-fan.

Annons

Senare stod svartrock och The Cure högst i kurs. I tonåren spelade han psykedelia hemma i Sundsvall och hann även turnera med den musiken till Tingan i Östersund.

– Men sedan upptäckte jag countrymusiken. Och då menar jag den som är på allvar.

– Innan dess hade jag länge avfärdat country som den typ av musik som Mats Rådberg och Kikki Danielsson gjorde – och det var definitivt inget för mig.

I kväll spelar Sundsvallsfödde Lars Bygdén, 38 år, i Storsjöteaterns foajé tillsammans med Richard Lindgren, som hunnit kallas ”Malmös Dylan”. Duon är på en mindre Sverigeturné och båda har släppt skivor under hösten.

Lars Bygdén bildade The $1000 Playboys runt 1996 och anses i dag vara den som blåste liv i intresset för alternativ country, eller om man så vill americana. Fast själv är han ovillig att använda etiketter på sin musik:

– Jag föredrar att kallas singer-songwriter.

• Så vad i countryn är det du gillar?

– Det finns så många stilar och uttryck inom country, jag uppskattar det ärliga, den genuina och sorgliga musiken.

• Du gillar det sorgliga?

– På något sätt får man tröst av att höra någon annan som är ledsen. Jag har alltid lyssnat på musik och sökt olika stilar. Här hittade jag musik som talade till mig. Det började med Lynyrd Skynyrd och Allman Brothers och sedan har jag letat mig vidare.

För någon månad släppte han dubbel-cd:n ”Songs I wrote”, ett urval av musiken både med hans numera vilande Playboys och som soloartist.

Och de båda skivorna visar verkligen en bred blandning av stilar, från tårögt deppig country till ganska bredbent rock, allt mycket habilt framförd:

– Jo, jag har försökt göra urvalet stilmässigt varierat, det har varit ett mål.

Skivan innehåller dessutom några alternativa tagningar av låtarna, samt en bunt covers under rubriken ”Songs I wish I wrote”.

Här sipprar fram en bister sorts humor som även märks i den fyndiga videon till den fartiga ”Dream On”, där Lars själv uppträder i samtliga roller, gravallvarlig:

– Vi filmade den på en enda dag, även om det tog lång tid att redigera efteråt. Det är en kul idé, även om texten inte är lika glad.

För två år sedan kom den personliga och mörka ”Family Feelings” som bland annat skildrar våndorna då hans flickvän blivit diagnosticerad med cancer. Några av de låtarna ingår i samlingen, inklusive den betydligt gladare ”Good Times”.

I en kommentar till den låten skriver han ”I can occasionally write cheerful music”:

– Jovisst kan jag vara glad, men jag har nog mer av den sorgliga musiken i mig.

• Inför spelningen i Östersund beskriver arrangörerna dig som en brutal hjärtekrossare, stämmer det?

– Haha, vem har inte krossat hjärtan? Fast jag har såklart fått mitt eget hjärta krossat lika ofta som jag krossat andras, så är det ju. Jag tror kanske de menar just att jag skriver en del om sorgsna känslor.

• På skivan gör du också en duett med norska Ane Brun – hur kom det sig?

– Det var en fantastisk upplevelse. Producenten erbjöd mig att göra duett med antingen Ane eller Anna Ternheim, och jag visste inte särskilt mycket om någon av dem då. Men Ane sjunger helt fantastiskt på den här låten.

• Och Annas senaste ligger ganska nära det du sysslar med?

– Jag har just köpt hennes nya och den är fantastisk.

• Så hur har du och Richard Lindgren hittat varandra?

– Vi har samma bokare, så enkelt är det. På de här spelningarna kör vi varannan låt, och så kompar vi varandra också, förstås. Det är bara vi två på scen.

• Men du har redan spelat en del nya låtar i tv, har du kanske en ny skiva på gång?

– Japp, den är i princip färdiginspelad, men jag tror inte vi släpper den förrän nästa höst, eftersom jag släppt en i höst. Men jag är väldigt nöjd med resultatet. Min producent Tobias Fröberg hade fria händer med ljudbilden och jag tycker det blev väldigt bra.

• Har du rört dig åt något visst håll musikaliskt på det nya materialet?

– Ungefär åt det håll som på förra skivan, fast mer.

• Och kommer du att spela några nya låtar i Östersund?

– Det blir nog väldigt svårt att låta bli, så ja, det vill jag gärna göra.