Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Cryptosporidium – vad var det som hände?

Här följer en tillbakablick på tiden vid det historiska parasit­utbrottet i november 2010 och de knappa tre månader som den höll sitt grepp om Östersund:

Annons

20 november:

Ryktet om en ovanlig form av magsjuka med våldsamma diarréer börjar gå på stan. Utbrottet har redan startat. Men få anar det och ingen vet ännu vad det beror på.

Skidskyttestjärnan Helena Ekholm skriver på sin blogg:

"I går kväll började jag frysa något fruktansvärt och få ont i magen. Jag blev sittande på toaletten halva natten. Känner mig tom på energi. Har även lite feber och det drar ju inte upp humöret direkt ..."

25 november:

Första notisen i ÖP: "Länsbor sjuka av parasit". Infektionsläkaren Ulf Ryding berättar att ett 20-tal personer insjuknat i en ovanlig magparasit vid namn Cryptosporidium.

26 november:

Fortfarande finns bara 29 konstaterade fall, men inom vården har man redan insett att mörkertalet är enormt.

Mellan 10 och 20 procent av den arbetsföra befolkningen är hemma från jobbet med magsjuka. De flesta bor eller arbetar i Östersund. Det tyder på att smittan sprids genom dricksvattnet.

På fredagskvällen samlas smittskyddsläkaren Micael Widerström, VA-chefen Rickard Johnson, miljöchefen Jari Hiltula och ytterligare ett par tjänstemän för krismöte.

Micael Widerström argumenterar för att kommunen ska gå ut med en uppmaning att koka vattnet.

Men de andra tvekar. Särskilt de rutinerade vatteningenjörerna har svårt att tro att Storsjön förvandlats till en smittkälla.

Efter fyra timmars möte griper Livsmedelsverket in och ger rådet att ta det säkra före det osäkra. Det blir avgörande.

Sent på fredagskvällen tas beslutet. Kort tid senare rullar en textremsa i tv som uppmanar befolkningen i Östersund att börja koka dricksvattnet.

27 november:

Än så länge vet ingen att Östersund har drabbats av det hittills största Cryptosporidiumutbrottet i Europa. Just nu är det bara bråttom att få teorin om dricksvattnet prövad.

Genom nationella vattenkatastrofgruppen, Vaka, får kommunen tag på filter för att börja ta vattenprover.

Filtren finns i Sundsvall. För att vinna tid hämtar man dem med bil. Redan samma dag tas de första vattenproverna och skickas för analys.

28 november:

Nu kommer bekräftelsen: Både råvattnet och dricksvattnet är smittat. De flesta blir tagna på sängen. Innerst inne var det få som trodde på teorin om dricksvattnet.

Smittskyddsenheten går ut med

en uppskattning om att 9 000 personer kan vara smittade. Kommundirektören Bengt Marsh ifrågasätter om det är klokt när bara 29 fall är säkerställda: "Uttalandet kan ju i sig skapa mer oro än det lugnar".

9 000 ska snart visa vara i underkant.

29 november:

Tre dygn efter uppmaningen att koka vattnet är kulmen nådd. Antalet insjuknade sjunker.

Men Storsjön förorenas i en osannolik fart. Det förstår man när man hör följande: Varje smittad person kan utsöndra 10 miljoner parasitfyllda blåsor. Per gram avföring. I en veckas tid. I teorin kan en enda familj som fått i sig parasiten på en charterresa ha smittat hela Östersund.

30 november–5 december:

Jakten på smittkällan är i full gång. Ganska snabbt ringar man in en bäck i Odensala där proverna visar höga halter av Cryptosporidium. En ledning har kopplats fel så att avloppsvatten från ett flerfamiljshus går ut i en dagvattenledning. Via bäcken rinner vattnet ut i Storsjön, följer strömmarna till vattenverket i Minnesgärde som förser Östersund, Brunflo, Orrviken, Lockne och Frösön med dricksvatten.

Fler tänkbara smittkällor upptäcks: Ett skyfall i augusti gjorde att stora mängder avloppsvatten rann ut i sjön. Två andra utsläpp genom bräddning av avloppsnätet kan också ha bidragit. Men ingen vet säkert hur det hela började.

1 december:

En vecka efter utbrottet är Östersundsparasiten redan ett universitetsämne. 70 studenter på Chalmers kurs i "Drinking water engineering"följer händelseutvecklingen för att göra examensarbeten.

2–30 december:

Parasiten sätter spår i resultatlistorna för skidskyttarnas världscup. Aktiva som varit på träningsläger i Östersund har fått formen förstörd av magsjuka. Skidskyttegeneralen Gun Fahlander skriver brev till kommunledningen:

"Jag tror det skulle vara bra om det kom en hälsning från kommunen till skidskyttenationerna angående det som hänt med vattnet. Speciellt som vi vill att de återkommer nästa år. Kan man erbjuda fri träning eller något?"

5 december:

Kommundirektören Bengt Marsh skickar ut ett mejl till berörda chefer: "Vi behöver snabbt fundera över om det är så klokt just nu att skicka ut fakturor från Vatten Östersund eller om vi ska avvakta tills problemet är löst".

1 december–30 januari:

Entreprenörerna vaknar. Filterförsäljarna annonserar flitigt i tidningarna. Kommunen blir nedringd av konsulter som "inte är ute efter att tjäna pengar på kommunens olycka", som en av dem uttrycker det, men som gärna, mot ett litet arvode, ger råd om hur man hittar smittkällan eller slipper undan skadeståndskrav.

Guldsmeden Örjan Södergren börjar tillverka ett parasitsmycke i guld. Till hans förvåning säljer det som smör.

7 december:

Nyheten om Östersundssmittan är lika seglivad som parasiten. Reportageteam från riksmedia kommer hit och filmar Storsjöns mörka vatten. Kommunen håller dagliga pressträffar med ett tiotal journalister. Nyhetsbyrån TT är med via länk.

Efter att ha fått kritik för sin låga profil dyker till sist kommunalrådet AnnSofie Andersson upp på en pressträff.

1 december–7 december:

Forskare vid Mittuniversitetet gör djupintervjuer för att se hur befolkningen reagerar vid en kris.

I stället för ilska och bitterhet är det medkänsla och omsorg om svaga grupper som dominerar i svaren: "Vi har ju ändå vatten", "Mig går det ingen nöd på", "Det är värre för spädbarn och äldre".

23 december:

UV-anläggningen som Östersund fått överta från Katrineholm är i drift. Den ska hindra parasiten att ta sig ut i dricksvattnet. Men det finns en liten risk att den bara blir förlamad av UV-strålningen.

Vattenprover skickas till Vermont i USA. Svaret är glädjande: Parasiten lever inte längre.

Nu återstår att spola ledningarna.

18 februari:

Under två månader har 32 mil vattenledningar spolats tio gånger. Crypton är besegrad. Kokningspåbudet upphävs. Östersundarna kan dricka ur kranen igen.