Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags för skidglasnost

Annons

Om man får raljera litet, äntligen svenska skidåkare på pallen!

Den stora skidnyheten var annars förstås Gunde Svans avhopp som landslagschef. Jag tycker det är synd, Gunde hade lagt ned ett gediget jobb och grundat för framgångar i framtiden.

Samtidigt ser jag hans avhopp som en gyllene chans för förbundet att starta något nytt.

I det perspektivet är det inte en ny landslagsledare á la Gunde Svan svensk skidåkning behöver. Allt det som sker runt truppen kan man sköta som tidigare med vallare, kockar, pådrivare – allt det där finns.

Att planera, implementera och organisera ett nytt sätt att tänka skidor. Att skapa moderna skidåkare som kan ta upp kampen med tuffingar som Petter Northug och Justyna Kowalczyk. Det är där det behövs en ny syn med en ledare som vågar bryta mönster och som inte tänker traditionell klassisk svensk skidåkning.

Som inte tänker Vasalopp.

Svenska skidförbundet är i själva sin existens fortfarande en ganska tråkig och litet mossig företeelse. Hundra år i samma takt sätter onekligen sina spår.

Jag vill se någon i ledningen som inte är en del av det gamla etablissemanget och som vågar tänka i annorlunda banor och sätta en agenda som för svenska skidförbundet bort från knätofs och daladans till ett skidåkandets rock ’n roll. Finns det nya rön? Kan man träna på andra sätt? Mer tävling på träningar?

att Sverige är en B-nation på skidor.

Några få toppar, som Södergren, Kalla, Hellner och Olsson x 2 gör att vi ändå drömmer om framgångar i VM och OS och vi tycker oss se nya storåkare när någon blir bland de 30 i ett världscuplopp. Men samtidigt översvämmas pallarna av norska, finska och tyska åkare.

Jag skulle vilja se en medveten och metodisk satsning på att få fram moderna skidåkare som kan kväsa norrmannen Petter Northug (som jag för övrigt älskar).

Skidåkare som kan rocka loss runt en sprintbana, som kan köra musten ur ett gäng långtradare på en tremilsbana i masstart – och som kan slå sig för bröstet och säga:

– Slå mig den som kan!

av den person som ska göra Sverige till en modern skidnation – men jag tror att det är ett jobb som måste göras nu.

Det behöver inte (ska inte) vara en före detta åkare som lok i den stasningen. Tvärtom kan det vara någon som mer är van att leda förändringsarbete i organisationer. Och som får med sig alla på resan. Litet skidglasnost kan behövas.

Så kvinna eller man, van att leda gamla förstelnade organisationer in i förändringens vindar, hör av er till svenska skidförbundet, de behöver hjälp!

Jag skulle byta bort varje svensk seger i Vasaloppet mot ett enda OS-guld i Vancouver. Om den lilla idrottsnationalisten i mig finge bestämma.

PS. Glasnost är ett ryskt ord som står för öppenhet och infördes av Gorbatjov 1985 i dåvarande Sovjetunionen. DS.