Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dåliga huvudmän problemets kärna

Utifrån resonemanget att det är okej med vanvård så länge man inte gör vinst, görs nu privata alternativ till roten för allt ont av en mängd vänsterdebattörer. Synvinkeln borde väl ändå vara att ingen vanvård ska accepteras över huvud taget.

Annons

Den senaste tidens avslöjanden gällande undermålig äldreomsorg har knappast undgått någon. Vårdföretaget Caremas agerande med bonussystem och vanskötsel är självklart under all värdighet.

Men vanvård och misskötsel är inte avgränsat till privata aktörer. Kommunals ordförande Annelie Nordström konstaterade i veckan att det finns betydande brister även inom den kommunala omsorgen. Piteå är endast ett i raden av exempel där omfattande inslag av misskötsel i offentlig regi har avslöjats.

Vi får inte glömma att det är kommunerna som är huvudmän och beställare. Det är de och ingen annan som har det slutgiltiga ansvaret för att kvaliteten inom äldreomsorgen upprätthålls. På denna punkt finns det stora brister.

För åtskilliga kommuner saknar tydliga kvalitetskrav på den omsorg som bedrivs. Detta gäller såväl offentliga som privata alternativ.

Uppföljningar och kontroller lyser också med sin frånvaro i en hel del kommuner i dagsläget.

Våra skattepengar ska räcka till mer omsorg då vi lever längre och längre. Många kommuner brottas också med stora underskott.

Konsekvensen blir många gånger tuffa besparingskrav där kvalitetsaspekten blir nedprioriterad. Något som självklart inte ska accepteras.

Socialstyrelsen har aviserat att den nu ska göra kontroller gällande hur landets kommuner säkrar kvaliteten inom äldreomsorgen. Något som självklart är bra och nödvändigt, men inte nog.

För att komma till rätta med kombinationen underskott och kvalitet krävs förmåga och vilja att utveckla verksamhet till nya förutsättningar.

Det krävs också en rejäl kompetenshöjning för bättre och mer kvalitetssäkrande uppföljning och upphandlingsrutiner.

Ovanstående faktorer är stora anledningar till återkommande underskott och bristande kvalitet.

En annan önskvärd åtgärd skulle vara om Lagen om valfrihet, Lov, infördes i landets samtliga kommuner. Då skulle vårdtagarna och anhöriga själva ha möjlighet att välja, men också välja bort undermåliga vårdgivare, vilket skulle leda till viss självsanering.

Privata såväl som offentliga omsorgsgivare som inte håller måttet skulle då helt enkelt inte få något existensberättigande.

Men tyvärr kör allt för många kommuner på i samma gamla hjulspår och kommer inte närmare någon lösning, snarare tvärtom. Och det är just detta som är problemet.

För en högkvalitativ vård och omsorg har inget att göra med om det är privata eller offentliga vårdgivare. Den börjar och slutar med kompetenta huvudmän.