Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför vägrar jag gå med i Facebook

I veckan fick jag frågan igen:
– Har du gått med i Facebook än?

Annons

Möjligen anade jag ett "hö hö" efter frågan och att ett överseende leende spreds i rummet.

Men svaret blev som alltid – nej. I somras var jag i och för sig så inmålad i ett hörn att jag allvarligt övervägde att gå med.

Eller "gå med". Heter det så? "Har du gått med i det fasta telefonnätet?". Så säger väl ingen?

Eller "har du gått med i Kungliga Postverkets system för kuvertdistribution?"

Nåväl. Att inte finnas på Facebook har onekligen en och annan baksida. Jag får till exempel inte veta vad som gäller inför nästa hundkurs om jag inte ringer någon av de andra deltagarna och det finns diverse sammanträden där jag förväntas hålla mig uppdaterad genom just Facebook.

Men så, i somras skrev jag en artikel om en kvinna som fått sin profil kopierad och inlagd på en sajt för sexkontakter. Och där någonstans finns kärnan till att jag känner mig reserverad.

Ingen kan ju veta vad som händer med det som läggs ut. Nu har jag i och för sig uppnått den ålder där man inte behöver bekymra sig för vad eventuella arbetsgivare kan hitta om mig på nätet.

Ändå förstår jag inte själva grejen med att lägga ut uppgifter om sig själv på Facebook. För mig är det lika bisarrt som att göra ett massutskick på Posten och berätta om sitt liv och leverne.

Facebook och Google är de båda företag som vet mest om oss. De använder de uppgifterna i sina egna affärsmodeller. Företrädesvis genom att kunna rikta reklam. Men de säljer inte uppgifter till andra företag.

Det finns det däremot andra företag som gör och har detta som sin affärsidé.

I USA heter de informationsmäklare och det är en bransch som växer alldeles kolossalt. Den största informationsmäklaren heter Acxiom och de annonserar med att de har 1 500 uppgifter om 200 miljoner amerikaner.

I Sverige är det inte lika lätt att kommersialisera uppgifter som rör rent privata ämnen. Men vi måste inse att vi befinner oss i en brytningstid där vi måste bli mer och mer restriktiva kring vilka uppgifter vi sprider om oss. Inte minst på Facebook.

Uppgifter som säljs rör till exempel om vilka sjukdomar vi har, om det finns någon religiös lidelse, vilken sexuell läggning vi har, om vi visar tecken på alkoholism eller depressioner. Listan kan göras oändlig.

Om man inte fullt medvetet lägger ut de här uppgifterna på Facebook så finns det andra sätt. Det kan till exempel öppnas en dejtingsajt där användarna först får svara på en rad personliga frågor om sina vanor "för att få till en så bra match som möjligt".

Intet ont anande människor fyller i sina böjelser för analsex eller att de gillar att bränna hemma. Uppgifter som sedan säljs.

Har du gratisappen Angry Bird? Grattis, du är kartlagd precis hur du rör dig geografiskt under dagen. Också den uppgiften är till salu.

Särskilda datorprogram kartlägger din klickhistorik lätt som en plätt. Om du helt plötsligt fått en massa reklam för kattmat så kan det vara ett tecken på att du engagerat dig i ÖP:s satsning på "Årets lussekatt" eller andra kattklipp.

Jag vill inte hjälpa till med den här hanteringen. Så vill ni meddela mig något så är det också i fortsättningen ett gammalt hederligt e-mejl som gäller.