Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De får alla att ta ett glädjeskutt

För tio år bestämde sig Lena Sjöberg och Berit Lind att alla barn och ungdomar i Åre kommun skulle känna sig välkomna i kulturskolan. När projektet Krumsprång startades var det unikt i landet men snart följde fler kommuner efter.
– Vi var bland de första som började jobba med barn med särskilda behov, säger Lena.

Annons

När eleverna i Krumsprång har generalrepetition är det en cool och avslappnad stämning. Alla verkar komma ihåg sångtexterna och dansstegen. Eleverna sjunger en är en rytmisk låt som handlar om en makalös manick. Och trots att ensemblen inte är så stor får man till ett riktigt gung på scenen.

Är det nervöst att stå på scenen undrar jag när hela gänget har satt sig för att ta en paus och käka en frukt. D

– Nej, bara precis när man ska gå upp svarar Elvira Bergstedt.

Jag ser att Lena Sjöberg spricker upp i ett jättelikt leende när hon hör hur de svarar. För det är precis så det ska vara när man är med i Krumsprång. Alla ska känna att de kan och att det är roligt. Ordet krumsprång betyder ju glädjeskutt och det är det man ska känna när man är med, menar hon.

Grundtanken med verksamheten är att barn och ungdomar som har behov av särskilt stöd ska kunna bygga upp sitt självförtroende och känna att de törs och kan. Verksamheten bygger på ett nära samarbete med skolan. Det viktiga är att barnen ska kunna utvecklas enligt de egna målen som satts upp i skolan. Det som kan vara svårt i ett klassrum med massor av klasskompisar kan vara enklare i den trygga miljön som Lena Sjöberg och Eleaonor Lundberg på kulturskolan skapar.

– De får vara i ett sammanhang där de kan vara trygga. Och de kan träna och få växa, säger Eleaonor.

– Här vågar man vara sig själv. Det är okey att vara jag, fortsätter Lena.

I Krumsprång använder man främst drama, dans och musik . Samtidigt kan man väva in skolämnena så att eleverna kan öva på det man behöver träna på. Lärarna kan komma med förslag om vad man kan jobba med. I år har temat till exempel varit språk. Eleverna har fått lära sig fraser på en mängd olika språk.

– Skolan gör jättemycket för de här barnen men det här är ett redskap som vi kan erbjuda. Det kan vara tufft att få loss resurser i skolan. Därför erbjuder vi den här verksamheten, förklarar Lena Sjöberg.

Det är inget tvång att ställa sig på scenen om man inte har lust. Då kan man göra något annat, precis som Tim Borgström som den här gången valt att vara fotograf. Ifjol stod han på scenen och hade dessutom gjort det mesta av scenografin.

– Jag gjorde en skoter i kartong och så målade jag graffiti, säger han.

Som alltid får elevassistenter och lärare vara med. En som varit med från starten är Margareta Norin-Westberg. Hon hade aldrig gillat att stå på scenen men när hon var här med en elev så var hon så illa tvungen. Nu är hon glad över det.

– Det har varit otroligt utvecklande att gå upp på scenen. Det skulle jag inta ha vågat innan, säger hon.

När eleverna har kört sitt musiknummer i aulan på Åre får de se ett bildspel som Lena har satt ihop. Bilder visar vad som hänt under de tio år som gått sedan Krumsprång startade. Det är bilder på utflykter och olika aktivteter. Genom åren har ungefär 50 barn varit med och ungefär lika många lärare och assistenter.

– Ser du Emil, där var du bara sex år, säger Lena till Emil Granfors.

Han har hunnit bli tolv år så han har varit med länge här på Krumsprång. Och han gillar det lika mycket fortfarande.

– Jag tycker om det. Det är roligt att vara med andra som man inte känt förut, förklarar han.

Vad är det som ni gillar med Krumsprång, undrar jag och tittar på de andra eleverna.

– Allt, säger Felicia Johansson Lundsten blixtsnabbt.

De andra håller med. Krumsprång är bra på alla sätt och vis, konstaterar de unisont innan det är dags att bryta upp och gå till de vanliga lektionerna i skolan.