Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De försåg musikrörelsen med vinyl

I dag startar ÖP:s artikelserie om den för många återuppväckta kärleken till vinylen. Vi kommer att träffa försäljare, samlare och musiker.

Men vi börjar från början och landar i en tid då Östersund var ett betydande nav i musikindustrins hjul.

Annons

Mot slutet av 1940-talet hade de ömtåliga så kallade stenkakorna spelat ut sin roll. De första vinylskivorna landade i USA:s skivaffärer under sommaren 1948 då skivbolaget Columbia lanserade den första LP:n. På 1990-talet räknade de flesta bort även dessa vinylskivor – som nu gör en triumferande återkomst.

I mitten av 1970-talet blev Östersund en stor del i vinylens historia – såväl nationellt som internationellt – i och med Ljudpress AB.

Det hela tog egentligen sin början när skivbolagen MNW och Silence på 1960-talet bildas ur en stark ideologisk folkrörelse mot kommersialism och den amerikanska "kulturimperialismen". Som ett led i att decentralisera industrin och på egen hand sprida sin musik startar de det egna distributionsbolaget SAM-distribution.

Där arbetade 1974 maskiningenjören Lars Wimmercranz, som en dag detta år nämner för Sören Karlsson, även han maskiningenjör, en idé om att starta ett skivpresseri.

– Det fanns få presserier i Sverige vid den tiden, och branschen var i skedet av att gå över till svenskutvecklade, helt automatiserade, maskiner. I ett sådant teknikskifte passar det att hoppa på, berättar Lars Wimmercranz.

Tillsammans med musikern och MNW-grundaren Roger Wallis gjorde Lars en utredning i ärendet och erhöll lokaliseringsstöd för en etablering någonstans i norra Sverige.

– Det fanns intresse i Bispgården, Ånge och Sveg. Men i Östersund fanns flyg och tåg, och dessutom andra företag som kunde vara bra för samarbeten, säger Lars och fortsätter:

– Det var mycket ideologiskt. En ingrediens var att äga hela produktionsledet med studios, inspelning, distribution och slutligen tillverkning, säger Lars.

1976 startade pressarna, och den första stora produktionen var Nationalteaterns dubbel-LP "Kåldolmar och kalsipper" som skulle släppas lagom till jul. Sedan följde en lång räcka både kända och mindre kända skivsläpp.

– De största var Mikael Wiehe, Björn Afzelius och Ebba Grön. Deras skivor gav alltid överskott och de var inga dagsländor, berättar Sören.

Även Allan Edwalls skivor pressades i Östersund.

– Han gjorde allt själv, och kom med gravyren i en låda. Även Robert Broberg skötte allt själv, och han bodde hemma hos någon av oss, säger Sören.

När produktionen nådde sina topplaceringar mot slutet av 1980-talet pressade man 5 000 skivor om dagen. Företaget började med distribution och hade som mest 12 anställda. Man noterade en årsomsättning på närmare 200 miljoner kronor. Ljudpress AB var ett av 3–4 presserier i Sverige men enbart för cirka fem procent av den svenska marknaden.

På 1990-talet gick dock det hela mot ett snabbt slut. Den sista skivan pressades 1996, men vilken det var minns ingen av herrarna i dag.

– Nedsläckningen av vinylformatet i Sverige var snabbast i Europa. Men vi på Ljudpress hade bestämt oss för att hålla ut längst – så blev det inte, säger Lars.

Ljudpress fortsatte sin skivdistribution – som även inkluderade cd – men upphörde som företag 2002. Lars Wimmercranz är övertygad om att företaget med sin kompetens – både den tekniska och entreprenörsmässiga – var betydande:

– Utan oss hade inte den svenska musikrörelsen kommit halvvägs.