Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De gör nytta även utanför kammaren

ÖP:s artikel 4 november om riksdagsledamöternas frånvaro respektive närvaro vid voteringarna i kammaren ger ett intryck av att en del ledamöter "skolkar" från sitt demokratiska uppdrag som folkets företrädare – rubriken "Åsling missar var fjärde omröstning i riksdagen" förstärker det intrycket.

Annons

I artikeln görs inget försök att ta reda på vad Åsling (och Marie Nordén) gjorde i stället för att sitta i plenisalen.

Artikeln andas en vilja – eller möjligen illvilja – att skada demokratins företrädare. Jag hoppas jag har fel i det avseendet och att det i stället beror på okunnighet om hur riksdagsarbetet fungerar.

Efter åtta år i riksdagen (1994–2002) tycker jag att jag har både tillräcklig erfarenhet och kunskap om riksdagsarbetet för att uttala mig i sakfrågan.

För det första: Det politiska grovarbetet sker inte i kammaren utan i utskott, kommittéer och framför allt i partiernas riksdagsgrupper – ur den synpunkten är det tämligen ointressant hur mycket tid en ledamot "sitter i kammaren". Riksdagens reella beslut är således formulerade redan i utskottens betänkanden och det är ytterst ovanligt att kammaren fattar något annat beslut än vad som föreslås där.

För det andra: Kammarens roll är tvåfaldig – dels som debattarena, dels som formell beslutsarena. Kammarens roll är således viktig när det gäller marknadsföringen av politiska sakfrågor och att kommunicera politikens innehåll till medborgarna.

Om man – som ÖP gör – betonar närvaron i kammaren som mått på politiskt arbete, bör man analysera ledamöternas tid i talarstolen. Hur många debatter, interpellationer och frågor har ledamöterna deltagit i? Jag ser fram emot en redovisning av de jämtländska ledamöternas debatter och anföranden från plenisalens talarstol.

För det tredje: Riksdagen har ett kvittningssystem som garanterar att de partipolitiska styrkeförhållandena och valresultatet upprätthålls även om ledmöter är sjuka eller frånvarande av andra skäl.

Det är en demokratisk självklarhet att väljarnas vilja inte ska kunna äventyras av att en ledamot är förkyld eller på något annat uppdrag i demokratins tjänst. Frånvaro från en votering ska dessutom godkännas av "kvittningsmannen" eller partigruppens ledning. Systemet har tillämpats ända sedan 1930-talet.

Jag har givetvis inget uppdrag som "advokat" för Per Åsling och Marie Norden – det klarar sig nog själva – men en redovisning av ledamöternas tid i talarstolen och vad de gjorde i stället för att votera kan ju vara ett tämligen enkelt sätt att räta ut frågetecknen.

Kanske har de gjort mer nytta för länet än om de suttit i plenisalen. Jag är övertygad om att de haft fullgoda skäl för sin frånvaro i de enskilda fallen.

ÖP svarar:

Nej, ÖP betonar inte närvaro i riksdagen som mått på politiskt arbete. Vi redovisar fakta om riksdagsledamöternas röstande. Det intressanta med artikeln är väl att Per Åsling (C) och Saila Quicklund (M) redovisar så olika syn på hur viktigt närvaron vid knapptryckandet är för det politiska arbetet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel