Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De knep ett udda sommarjobb

Annons

Robin Zakrisson sitter på huk och andas tungt bredvid dike nummer 13.

– Att slå är det jobbigaste av allt, säger han mellan andhämtningarna.

Han har just slagit i nio stolpar i den tre meter långa pluggen av buntat björkris som han och kollegan Arvid Cederberg just installerat i diket. Tillsammans med sin arbetsledare Pekka Lesonen har de lagt ut ungefär 670 sådana här pluggar, utefter exakta koordinater längs dikena på Brötarnas naturreservat. Målet är drygt 1000.

Robin Zakrisson och Arvid Cederberg är först i världen med sommarjobbet de lyckats få tag på. De återställer våtmarker genom att fylla igen diken som grävdes för att föra vatten till kraftverk på 1940-talet. Vattnet räckte inte till och nu vill Länsstyrelsen återställa våtmarken.

Hittills har Pekka Lesonen och hans gäng bundit ­ 10 500 buntar ris och ytterligare 2 700 väntar på att bli tillverkade. Därefter lägger de mellan tre och fyrtio buntar som en plugg med jämna mellanrum i dikena, för att tvinga vattnet att sprida sig ut på markerna i stället. För att vårfloden inte ska spola bort pluggarna slår de in långa stolpar.

– Det är verkligen hemskt när man ska förklara vad man jobbar med, säger Arvid Cederberg.

Det brukar sluta med att han säger att han jobbar i skogen eller att han är på myren och lyfter saker.

– Leka bäver skulle man också kunna säga att man gör, skrattar Robin Zakrisson.

Trots att de båda i bland önskar att de hade ett vanligare jobb, är de glada att de faktiskt har ett jobb, speciellt med tanke på att många av kompisarna har haft svårt att få något inför sommaren. Nu har de jobbat och bott på myren i flera somrar, Pekka Lesonen handplockade sin arbetskraft via kontakter.

– Det här är ett riktigt tungt skitjobb, jag är imponerad av dem. Det går inte att ta ut vilka som helst hit, säger han.

Det är inte bara själva arbetsdagarna som ser annorlunda ut, även kvällar och nätter under arbetsveckan spenderas i tält på reservatet, utan internet och med tveksam täckning för mobiltelefonen.

– Det är inget för datanördar det här, skrattar Pekka Lesonen.

Om tre år kommer man inte kunna se pluggarna de lägger i dag. Man kommer knappt kunna se att det varit ett dike nummer 13. Flera av pluggarna de la i början av projektet är redan svåra att ana under växligheten. Markerna blir bara blötare, varpå de inte är populära för traktens älgjägare. Men våtmarken ger förutsättningar för fler växter, grodor, insekter och fåglar.

– Det är skitskönt att det blev ett så bra resultat, ingen kunde tro att det skulle bli så bra. Vi förväntande oss inte förändring förrän sju eller åtta år senare, säger Pekka Lesonen.

Han vinkar att jag ska akta dikeskanten och skrattar åt mina innerstadskängor.

– Här lyckades jag nästan sänka fyrhjulingen en gång, säger han och kör ned en två meter lång stav som försvinner rakt ned i den blöta mossan. Knappt en decimeter sticker upp.

I ungefär två månader ligger de ute med tält fyra dagar i veckan. Pojkarna vandrar mellan två och två och en halv mil per dag över myrarna.

– Man äter bra och man sover bra. Det är hälsosamt, kanske speciellt nu efter studenten, säger Arvid Cederberg.

Nästa sommar blir de klara med pluggarna. Då väntar en vandringsled som ska spångas. Pekka Lesonen tänder en cigarett och går för att vända fyrhjulingen.

– Då flyttar vi tälten och tar helikoptersträckan nästa vecka. Den är hemsk, konstaterar han.