Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De lever mitt i ett forskningsprojekt

Förra året öppnade de två nya äldreboendena på Skogsbruksvägen i Torvalla.

De ser likadana ut – fast spegelvända – och ett av dem drivs av Östersunds kommun, medan det andra drivs av privata Vardaga.

I höstas drog studien av boendena i gång, en studie som ska vara en jämförelse av offentlig och privat äldreomsorg.

ÖP har besökt båda boendena.

Annons

På Vardagas boende är det gruppcheferna Margareta "Maggan" Engelin och Therese Norbäck som möter upp ÖP.

De ska svara på våra frågor och visa oss runt.

Ni som jobbar här, tänker ni på att det pågår en studie om er arbetsplats?

– I vardagen tror jag att vi inte tänker på det. Förutom att vi har haft några enkäter och vårdtyngdsmätningar, säger Therese.

– Det är mätningar där man kollar hur mycket hjälp de boende behöver vid olika moment, säger Maggan.

Vad får ni för reaktioner på att ni jobbar här?

– En del säger "Ja, men det är ju där de gör den här studien", säger Therese.

Har ni träffat forskarna?

– De har varit här och träffat sköterskorna och dig Maggan, säger Therese.

– De har berättat om studien, och hur de lägger upp den, och när de gör sina undersökningar och så, säger Maggan.

– Anhöriga har fått enkäter att fylla i, och även de boende och medarbetarna, säger Therese.

Totalt är det 28 anställda – med olika tjänstgöringsgrader – på boendet.

Lägenheterna är fullbelagda, med 33 personer. Två av dem bor tillsammans i en av de fyra parlägenheterna.

Kan man påverka själv att få en plats här?

– Man kan önska första-, andra- och tredjeval, men det är boendehandläggare på kommunen som bestämmer, säger Therese.

Så ni kan inte handplocka boende?

– Nej.

Hon och Maggan lovordar lokalerna, bland annat innergården som är helt omgärdad av byggnaden.

– Vi ser fram emot våren och sommaren när vi ska få odla grödor här ute, säger Therese.

– Ytterdörren är separerad från avdelningarna, när man går ut gör man det i stället på innergården.

Vilka är skillnaderna mot där du jobbat tidigare?

– Framför allt storleksmässigt. Och självklart med utegården, att den är stängd här. Och att det är nytt och fräscht.

– Det är väldigt lättjobbat för personalen, med stora ytor och stora dörrar, säger Maggan.

Kommunens boende ser exakt likadant ut – fast spegelvänt – vilket kan leda till förvirring.

– Vi går emellan ibland och när jag är på andra stället måste jag ibland stanna till och tänka "vart ska jag gå?", säger Maggan och skrattar.

När vi står inne på en av avdelningarna och pratar kommer en farbror gående.

– Tjena goding, här står jag och hänger, säger Therese.

– Det är väl som vanligt då, skämtar farbrorn.

Maj Karlsson från Aspåsnäset och Sigrid Spångberg från Östersund brukar lägga pussel tillsammans.

– Det här pusslet har vi hållit på med i två månader, säger Sigrid.

Kände ni varandra sedan tidigare?

– Nej, vi blev bekanta här, säger Maj.

Sigrid berättar att hon gör qigong varje morgon, och två gånger i veckan leder hon pass för dem som vill vara med, både boende och personal.

Trivs ni bra här?

– Ja, säger båda.

– Ni törs väl inte säga annat, skämtar Therese och skrattar.

ÖP går över till kommunens boende.

Där har man ordnat att vi får hälsa på hemma hos Gun-Britt Sjöberg och Karl Nilsson. De bor tillsammans i en av husets fyra parlägenheter.

Gun-Britt och Karl är sambos och bodde tidigare i Östbyn, nära Rissna. De flyttade in på Skogsbruksvägen i våras.

– Det var två veckor efter påsk. Det blev fördröjt hela tiden för det var väl ingen som ville flytta, säger Gun-Britt.

– Huset är sålt nu, säger Kalle.

Vi sitter vid köksbordet, nära fönstret, och kan se över till tvillinghuset som ligger bara några meter bort.

Någon bild vill de inte vara med på, men fotograf Anneli får fota katten Lisa i Gun-Britts knä.

Lisa fick de ta med till boendet.

– Ja, om vi såg efter henne. När vi öppnade dörren till boxen och släppte ut henne, så var hon hemma på en gång, säger Gun-Britt.

Hur tycker ni att det är här?

– Det är väl bra, kan man väl säga. När man har tränat in sig, säger Kalle.

Har ni gjort er hemmastadda?

– Både och. Vi har bott på landsbygden och haft nära till skog och fiske, så det blir ju lite skillnad, säger Kalle.

– Jag har inte varit nere på stan än, säger Gun-Britt.

Hur är personalen?

– De är duktiga och snälla, säger Kalle.

– Om man kallar på dem så kommer de ju på en gång mest.

Känner ni till den forskningsstudie som pågår?

– Jo då, att de ska se vilken som är dyrast och billigast, säger Gun-Britt.

Märker ni av den?

– Det har väl kommit några papper kanske, som man ska fylla i, säger hon.

Vad tänker ni att det finns för skillnad på det andra boendet, jämfört med här?

– Ja, det är väl egentligen ingen skillnad, säger Kalle.

Efter besöket visar Peter Falk oss runt. Han är undersköterska, men arbetar även med administration.

Precis som på Vardagas boende är huset indelat i fyra avdelningar. Varje avdelning har åtta lägenheter, varav en parlägenhet.

Eftersom byggnaderna är likadana – fast spegelvända – påminner de givetvis om varandra. Det är nytt och fräscht, breda korridorer, stora ytor och stora rum.

En av lägenheterna är tom i väntan på en ankommande hyresgäst, och vi får titta in. I det stora badrummet finns dusch och en kombinerad tvättmaskin och torktumlare.

Totalt arbetar 40 personer på kommunens boende: 1 chef, 2 sjuksköterskor och 29 undersköterskor på dagen. På natten jobbar 8 undersköterskor.

Av de totalt 40 arbetar 8 i ett specialteam, till en boende som behöver extra mycket hjälp.

En av dem som arbetar i teamet är undersköterskan Marita Westlund, som ÖP träffar i ett av personalutrymmena.

Hon berättar att det kommer en terapihund till boendet tre gånger i veckan, och att lokalerna är bra.

– Det är så öppna, fina ytor att jobba i. Och med de slutna innergårdarna behöver man inte tänka på att någon ska försvinna, som man kan göra när det är en del dementa, säger hon.

Märks studien, tycker du?

– Vi har väl fått en enkät att fylla i, säger Marita.

Varken hon eller Peter har träffat på någon av forskarna, berättar de.

Marita, vad är skillnaden mot andra boenden du jobbat på?

– Hjälpmedel. Som att det i alla rum finns taklyftar. Det finns alla möjligheter. Vi får stöd och hjälp av sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Så nog måste man säga att det är skillnad på de här nya, fina boendena, säger Marita.

Fortsättning på nästa uppslag!

Inger Svärd och Edit Persson gräddar våfflor tillsammans.

Katten Lisa gör sig hemmastadd i knäet på Gun-Britt Sjöberg.