Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De Lyckliga Kompisarna släpper ny EP

/

De Lyckliga Kompisarna
"De motvilliga ­ konstnärerna"
Kategori: Trallpunk
(High Gear Music)
Betyg: ●●●●
Bästa låt: "Kir"

Annons

Jo då, De Lyckliga Kompisarna (DLK) finns fortfarande. Gruppen som under 1990-talet levererade låtar som "Troll och häxor", "Dit kuken pekar", "När Kristoffer spelar flipperspel", "Dricka sprit och hålla käften" och, såklart, "Ishockeyfrisyr" (kanske mer känd som "Ho-ho-ho-ho-ho-ho-hockeyfrilla").

Bandet återförenades 2008 och två år senare kom det pigga albumet "Hugos sång".

Nuförtiden består DLK av sångaren, basisten och motorn Mart Hällgren, nygamla medlemmen Jouni Haapala samt Roger Reinstam och Fredrik Åberg. I dagarna släpper de sjuspårs-EP:n "De motvilliga konstnärerna" på värmländska High Gear Music.

EP:n drar igång med korta acapellan "Jag är bäst" och sedan är det fullt ställ. Energin från "Hugos sång" är intakt. Det är snabbt, rappt och melodiskt. Den som tycker om, och orkar med, DLK:s ettriga trallpunk (jag är en av dem) kommer inte att bli besviken.

Textmässigt är det också igenkännbart, där samhällskritik möter humor. Det blir ofta bäst när det blandas upp med drömska och surrealistiska bilder, som i "I din himmelsäng", "Rosen" och "Gjut en ny". I sistnämnda funderar berättarjaget över sin normalitet och jämför sig med statyn av Poseidon. "Hur normal är Poseidon på en skala där han står och poserar med sin fisk?"

Tristast blir det när dörrarna som slås upp redan är vidöppna, som kängan åt pretentiösa rödvinsdrickande konstnärer i "De motvilliga konstnärerna".

Bästa låten är den lugna – ändå snabb i jämförelse med den mesta annan musik som finns – "Kir". Trots sin sentimentala text om kompisar från förr och trots att sången bitvis låter som Magnus Uggla är den ändå oemotståndligt medryckande.

Det är rätt sällan som återuppväckta band håller måttet, men DLK hör till undantagen.

Annons