Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De makalösa bilderna från stora inlandet

Har man en gång sett Sune Jonssons fotografier glömmer man dem inte.
Ofta stillnade och avskalade, alltid perfekt komponerade. Och alltid med ett respektfullt vemod.

Annons

Ta kvinnan på bilden till vänster.

Hennes barska uppsyn, avvaktande och med stolthet. Armarna i kors. Bössan på väggen, kastspöet redo i hörnet.

Hon är van att klara sig själv, och hon har sett åtskilligt under åren.

Torgny Lindgren skulle med lätthet kunna skriva en roman, eller åtminstone novell bara utifrån den bilden. Eller för den delen utifrån vilken som helst av Jonssons utsökta bilder.

Sune Jonsson (1930–2009) ägnade merparten av sitt liv åt att dokumentera invånarna i det Västerbotten som oundvikligt höll på att förändras från 60-talet och framåt.

I en av sina texter skriver han:

"Det gäller att lägga krokben för tiden och rädda hotade miljöer, människor och företeelser så att vi i framtiden kan möta dem åtminstone i dokumentära fotografier. Detta har alltså varit och förblir min ambition."

Eller så här 1978:

“Ett dokumentärt arbete vänder sig inte till den estetiske finsmakaren, den förströdde konsumenten, utan till människor med vitalt behov att öka sitt vetande, förvandla förmedlade miljöer, epoker, naturstycken till personligt erfarenhetsstoff, något att berika sitt inre landskap med.”

Hans bilder har getts ut i en rad böcker, men i vår utkom "Livstycken", den största retrospektiva samlingen av hans livsverk, som dessutom är en utställning på museet i Umeå 18 maj – 24 augusti 2014.

Jonsson föddes i Nyåker, Nordmaling och familjen flyttade först till Bromma. Han var hängiven amatörfotograf och ville aktivt motverka den ytliga fotoklubbsestetik som var populär på 50-talet.

Efter volontärarbete på Västerbottens-Kuriren studerade han folklivsforskning, litteraturhistoria och engelska och från 1960 samarbetade han med Västerbottens museum i Umeå.

Här fick han från 1968 det uttryckliga uppdraget att dokumentera avfolkningen i Västerbottens inland. Resten är fotohistoria.

Man kan enkelt hålla med beskrivningen att ’Sune Jonsson’ blivit ett begrepp som står för en humanistisk inställning till fotografin.