Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De var bäst och sämst i jobbdebatten

Äntligen har valåret börjat på riktigt. Den saken stod klar efter söndagens jobbdebatt i SVT. Men det var inte partiledarna som tävlade om tittarnas uppmärksamhet när startskottet gick – utan partiernas experter på arbetsmarknadspolitik.

Annons

För ett år sedan pratade politiska proffstyckare om att 2014 skulle bli ett supervalår. Först val till Europaparlamentet under våren och därefter allmänna val under hösten. Men att det här året kommer med en jävla massa röstande har inte märkts av i den politiska debatten. Den här valårssommaren har inte inneburit ett nämnvärt större utrymme för politisk debatt än det gjorde sommaren 2010 eller 2006.

Det går att peka ut på minuten när valåret började på riktigt. Allt började i jobbdebatten där Vänsterpartiets Ali Esbati kallade de som arbetar i ett RUT-företag för tjänstefolk åt överklassen. Uttalandet vållade starka känslor hos framför allt Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl som rasande krävde att Esbati skulle be de kvinnor och män som arbetar som städare om ursäkt.

Sverige lider inte av ett polariserat debattklimat. Tvärtom är skiljelinjerna mellan de politiska partierna sällan särskilt stora. Debatten var därför befriande tydlig i att måla upp de politiska alternativen. Kanske eftersom debatten handlade om just jobben – av allt att döma valets viktigaste fråga. Och kanske eftersom partiledarna inte var närvarande.

Partiledare ska synas i en hel valrörelse. Därför är man ofta feg och tillbakadragen för att blomma ut mot valårets slutskede. En strategi som används för att folket inte ska tröttna på den intensiva mediala närvaron. Som partiledare vill man inte uppfattas som en haverist vilket är en överhängande risk om man är eld och lågor vid varje framträdande.

En jobbdebatt med partiledarna hade därför varit en betydligt sömnigare tillställning.

Problemen på arbetsmarknaden är strukturella inte konjunktursberoende. Arbetsmarknadspolitik är därför en central fråga för Sveriges konkurrenskraft under en lång tid framöver. Vem respektive parti har utsett till sin expert på jobbfrågan avslöjar därför vilka som har förtroendet att bli en av partiets ledande företrädare i framtiden.

Innan Annie Lööf blev partiledare var hon Centerpartiets jobbexpert. Detsamma gällde Göran Persson under sin tid som finansminister. Men varje regel har ett undantag. Sven Otto Littorin formade Moderaternas jobbpolitik, blev arbetsmarknadsminister och sedan utdömd till evig politisk exil efter några skandaler.

Allt börjar med jobben. Det är därför intressant att studera vilka som deltog i debatten extra noga. För vissa väntar en upplyft framtid i det politiska ledarskapet. Andra kommer inte lyckas bära förtroendet hela vägen och är därför snart ute ur leken.

Annons