Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Anna Olofsson Frestadius: Vi måste införa en lägstanivå för hur dåliga våra vägar får bli

När jag började skriva denna artikel inledde jag med hur många turer det varit med Krokoms kommun, Region Jämtland Härjedalen och Trafikverket.

Jag redogjorde för hur många samtal som ringts, mejl som skickats,  brev som lagts på lådan till ministrar och hur många offentliga aktörers värdegrunder, visioner och utvecklingsstrategier jag plöjt igenom.

Men det blev för långt, det blev för tråkigt och det blev argt. Samtidigt är det just de delarna som så tydligt visar hur skevt vårt samhälle fördelar våra gemensamma resurser, och hur hårt rotat det är i hela samhällsapparaten att det är normalt att vi som inte bor i urbana miljöer ska tvingas ha det så här.

... men jag har inte valt att bo längs en farlig väg som bokstavligen ingen prioriterar. 

Jag har valt att bo i Stavre. Jag har valt att bo i en miljö som gör att jag och min familj mår bra, men jag har inte valt att bo längs en farlig väg som bokstavligen ingen prioriterar.  

I höstas dikades vägen och gjordes avsevärt smalare. Redan i november skrev jag om att dikena blivit orimligt djupa och den stora oron inför vinterns effekt på olycksstatistiken.

DEBATT: Hur dåliga får våra vägar egentligen bli? (6 november 2017)

Tyvärr bekräftades oron. Inte bara en gång, inte två gånger och inte heller tio.  Antalet avåkningar och bilar som fastnat går inte längre att räkna. Samma gäller snart de tyngre fordonen, där det mest skrämmande hände för någon månad sedan, när en lastbil full med bränsle körde av och hamnade på en sluttande åker som vetter mot Näldsjön.

I förrgår var jag tvungen att fösa in barnvagnen, lyfta upp min 35-kilos labrador och själv krypa upp i snöplogkanten när plogbilen kom körandes. Det var mindre än en halv meter mellan vagnen och plogbladet. Orden från Trafikverket ekade i mitt huvud: ”Men visst är det väl ändå charmigt att bo längs en grusväg?”. Nej, det är det inte. 

Men att argumentera för behoven av upprustning av vägarna i Jämtland känns oftast helt lönlöst.

Trafikverket skriver: ”Trafikverket har inte i uppdrag att spara pengar genom att dra in vägar utan att anpassa vägsystemet efter samhällets trafikbehov.” Men att argumentera för behoven av upprustning av vägarna i Jämtland känns oftast helt lönlöst. Det finns inga pengar, i alla fall inte till rural utveckling. Däremot finns miljarder till urbana infrastruktursatsningar.

Att säga så är inte att raljera, det är att redogöra för verkligheten.

Jag tror dock inte att lösningen är att göra en punktinsats och prioritera enstaka vägar, hur viktig Stavrevägen än är för mig och oss som bor längs den. Min absoluta uppfattning är att det enda långsiktigt hållbara är att införa en lägstanivå.

En lagstiftad nedre skamgräns som tvingar Trafikverket att prioritera och rusta upp de vägar som har störst behov. Och då får diverse förbifarter, tunnlar och slussar ställa sig snällt i ledet och vänligt vänta på sin tur.

Ingen anledning till oro säger vi. Dessa eldsjälar slocknar inte, de har bara börjat pyra.

För detta förslag har vi i projekt #väguppror fått gehör. Senast från länets C-riksdagsman Per Åsling  och Trafikutskottets Anders Åkesson, som nu driver frågan på regerings- och riksdagsnivå. Hatten av för det. Jag håller tummar och tår för att fler partier nu hänger på Centerpartiet i det arbetet. Det är ändå tillsammans som vi gör skillnad. 

Vid ett vägmöte förra veckan sa en politiskt engagerad person ”Sluta inte kämpa. Ni eldsjälar behövs.” Ingen anledning till oro säger vi. Dessa eldsjälar slocknar inte, de har bara börjat pyra.

Men när elden väl tar sig, då kommer det spraka och explodera - för så stark är vår kraft, vi småbarnsmammor längs vägarna i Offerdal. Har man fått punka mitt i natten, kört av vägen flera gånger och hjälpt andra att ta sig loss i 30 minus, då är man inte rädd att trycka på gasen för allt vad hjulen håller.

Vi kommer ro detta i land. Var så säkra.

Anna Olofsson Frestadius

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel