Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: C: Riskera inte dricksvatten och matproduktion med gruvbrytning nära Oviken!

Artikel 12 av 41
Planerna på gruvbrytning i Oviken
Visa alla artiklar

Annons

Från 1 augusti i år är det förbjudet att utvinna uran i Sverige. Det är ett viktigt framsteg, inte minst för oss som arbetar mot gruvor i alunskiffret vid Storsjöns strand.

Sedan länge har kanadensiska och australiska prospekteringsbolag utnyttjat Sveriges extremt exploateringsvänliga minerallagstiftning för att provborra efter uran i kulturbygden runt Oviken.

När det inte längre är tillåtet att bryta uran bytte prospekteringsbolagen emellertid omgående fokus. Nu är det vanadin man är ute efter.

Under den senaste tiden har såväl australiensaren Peter Reeve (Aura energy) som kanadensaren Jack Purdy (EU Energy Corporation) varit i Jämtland och lovat guld och gröna skogar om de får etablera gruvor i Ovikenbygden.

Tidigare påstod man att här fanns en av världens största urantillgångar, nu är det enorma vanadinfyndigheter. Påstår dessa herrar från andra sidan jorden.

Problemet är att oavsett om det handlar om uran eller vanadin som ska utvinnas blir konsekvenserna de samma; stora dagbrott och lakdammar som medför oacceptabla risker.

Gruvor i det porösa alunskiffret innebär nämligen extrema risker. Vid biolakning, den teknik som är aktuell, lakas bergmassorna ur med hjälp av vatten och bakterier. I stora dammar samlas tungmetaller och radioaktiva ämnen – ett direkt hot mot såväl grundvatten som sjöar och vattendrag.

I fallet Oviken skulle Storsjön, dricksvattentäkt för en stor del av Jämtlands befolkning, hotas av förgiftning, men även hela Indalsälven ned till Bottenhavet. Miljökatastrofen i finska Talvivaara 2012 är en påminnelse om vad som kan hända.

Att de tilltänkta gruvorna är lokaliserade mitt i jordbruks- och kulturlandskapet är ännu ett starkt skäl mot att etablera gruvor här. Vi kommer även i framtiden att behöva dessa bördiga marker för matproduktion.

I ett debattinlägg frågar C-E Simonsbacka var vanadin och andra viktiga mineraler ska utvinnas om vi säger nej i Sverige. Och ställer vi inte upp kommer EU att tvinga oss, skriver han.

Simonsbacka har rätt i att vanadin är ett viktigt mineral för produktion av laddningsbara batterier, men innebär det att vi ska föröda en bördig kulturbygd och riskera att vårt dricksvatten förgiftas? Vårt svar är nej!

Vi vill peka på att det är fullt möjligt att utvinna vanadin ur gruvavfall och stålindustrins deponier. SGU har konstaterat att enbart SSAB:s stålslagg innehåller hälften av Europas behov av vanadin.

En utvinning ur avfall och slagg kräver dock omfattande investeringar, men nog är detta bättre än att ersätta en kulturbygd med stora dagbrott och riskera att förgifta Storsjön.

För att få stopp på de internationella prospekteringsbolagens mineraljakt i Storsjöbygden och i andra jordbruksbygder anser vi att all gruvbrytning i alunskiffer bör förbjudas.

Ett första steg kan vara att ge kommunerna vetorätt mot gruvbrytning i alunskiffer och att denna vetorätt ska gälla redan på prospekteringsstadiet.

I Jämtland anser vi att regionen och kommunerna aktivt bör arbeta över partigränserna för att nå dessa mål.

Eva Hellstrand (C) Undersåker, Håkan Larsson (C) Rödön, ledamöter i regionfullmäktige

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel