Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Där vi bor längst ut på snöret syns bristen på politiska beslut först

Annons

Hur kommer det sig att lands- och glesbygdsfrågor alltid hamnar i farstun och inte i finrummet? Jag har funderat på det i många herrans år och kommit fram till två förklaringar. Det handlar om makt kombinerat med genuint ointresse.

Att viktiga samhällsfrågor om överlevnad och människors lika värde görs personliga och får fnutt-status står oss upp i halsen. Oförståelsen av hur vardagen kan se ut, utan fungerande service och infrastruktur som vägar och mobilnät, kan ibland bli tragikomiska. Som när Telia skickar sms för att lösa problem med telefoni till Bosse i Selet där mobiltäckningen är lika med noll. Eller när vi bjuds in för en fika till vårt ”nya lokala bankkontor” som ligger 15 mil bort. Det är ingen slump att människor går samman via sociala medier och startar uppror. Inlandsupproret har samlat nästan 10 000 personer. Det är friskt! Och det gynnar demokratin.

Jag vet att vi inte kan backa in i framtiden, men i glesbygd är försämringarna påtagliga. När jag växte upp fanns två butiker i byn. Bank fanns både på postkontoret och i jordbrukskassan. Vi hade eget slakteri, mjölken levererades till närmaste tätort och tillbaka i mjölkkrukorna kom lokalproducerade mejeriprodukter. Byskolorna var många och BB fanns nära. Samhället var klimatsmart fastän ordet inte fanns. Nu när det existerar, är det mer än märkligt att så få verkar fatta att hav, lands- och glesbygd är grunden för överlevnad.

Utan naturresurser blir det ingen klimatomställning.

Inlandsupproret kräver rättvisare fördelning av resurser, differentierade bränslepriser och att alla människors behov av vård, omsorg och grundläggande service ska mötas med någon slags likvärdighet. Lösningarna behöver naturligtvis inte vara lika, men hjärtinfarkter i glesbygd är lika akuta som i städer.

Plogade vägar, bredband och mobilnät handlar om kommunikationsmöjligheter, men också om säkerhet och utveckling. Det borde inte behöva sägas, men ett minimikrav är att våra riksdagspartier genomför de 75 punkter som de själva tagit fram i landsbygdskommittén. Alla partier är ju eniga, så sätt igång! Utbyggt bredband i hela landet, tillgång till högre utbildning och svenskproducerad mat är bra för alla. Sänkta arbetsgivar- och egenavgifter samt avskrivning av studielån för boende i glesbygdskommuner skulle göra stor nytta.

Vi som bor i glesbygd är oändligt trötta på beslutsfattare som lägger huvudet på sned och säger: ”Demokrati tar tid”. Det har vi fattat för länge sedan. För det är där vi bor, längst ut på snöret, som politiska beslut eller bristen på detsamma, blir synliga först. Fakta och förslag är framtagna i kommittéer och i utredning efter utredning? Hur många decennier behövs innan beslut kan fattas?

Internationell forskning visar att demokratins förfall sker i det tysta och att det är förtroendevalda som sköter nedmonteringen. Makt kan brukas eller missbrukas. Om osynliggörandet fortsätter kommer många helt tappa tron på vårt politiska system. Det är allas ansvar att vitalisera demokratin.

Inez Abrahamzon, initiativtagare till Inlandsupproret och fd ordförande Hela Sverige ska leva och Hela Norden ska leva.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons