Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Det mesta går faktiskt åt rätt håll

Annons

Samhällsdebatten behöver mer hopp och framtidstro. Självklart inte bara prat, utan också tydliga reformer och åtgärder som visar att en bra framtid är möjlig.

Visst står vi för en rad utmaningar och visst finns det stora samhällsproblem, men de bra sakerna – och framför allt framtidstron – har hamnat helt i skymundan.

Just nu lever vi i det som Ingemar Bergman kallade för vargtimmen, där rädslan och mardrömmarna är som verkligast och starkast. Den dagliga debatten präglas av oro och rädsla.

Rädsla får oss att lägga förnuftet åt sidan samtidigt som det får oss att antingen fly eller att besinningslöst angripa det som gör oss rädda.

I vår tids vargtimme växer de rörelser som vill skrämmas. Det får människor att rösta på främlingsfientliga partier och på att lämna internationella och europeiska samarbeten. Det leder till polarisering, konflikter, handelskrig och handlingsförlamning.

Många forskare och debattörer har diskuterat vad det är som främst förklarar varför populistiska partier och rörelser växer sig starka. En del har hävdat att det främst handlar om en ekonomisk utveckling och arbetsmarknadsoro.

När teknikutveckling och globalisering slår ut gamla jobb kommer de vars försörjning och status på arbetsmarknad att hotas att lockas av olika auktoritära rörelser. Detta har bland annat beskrivits i forskningsöversikten ”Populismens verkliga orsaker” från Futurion.

Men det finns även flera forskare som pekar på hur migration och kulturella förändringar, exempelvis kvinnornas framsteg på arbetsmarknaden och mångkulturalism, har gjort att många – ofta lågutbildade män – har känt sig hotade.

Det som förenar arbetsmarknadsoro och de kulturella förklaringarna är rädslan. När människor är rädda vänder de sig inåt och mot omvärlden. Rädsla är även självförstärkande eftersom rädda människor ofta väljer att lyssna på dem som bekräftar den egna rädslan och hotet från omvärlden.

Det går sällan att bemöta känslor med fakta. Om du är rädd spelar det sällan roll om någon kommer med exempelvis siffror som visar att de inte borde vara rädda. Det spelar exempelvis ingen roll om invandringen, arbetslösheten eller brottsligheten bevisligen minskar om du ”känner” att den tvärtemot ökar. Då kommer känslorna alltid att ta överhanden.

Om vi vill skapa ett samhälle som inte präglas av rädsla – och där inte populister och andra som vädjar till dessa känslor ska vinna makt – så behöver därför fakta kompletteras med positiva känslor. Samhällsdebatten skulle därför behöva mera hopp och framtidstro.

När Bill Clinton försökte – och lyckades – bli president 1992 myntade han uttrycket ”vote your hopes – not your fears”. Det var ett sätt att bemöta George Bushs kampanj som i mycket handlade om att skrämma väljarna från att rösta på Clinton.

På samma sätt behöver dagens samhällsaktörer våga prata om allt det positiva som också händer och inte bara bekräfta människors oro. Det behöver inte innebära någon aningslös naivitet för visst finns det allvarliga samhällsproblem.

Men det mesta går faktiskt åt rätt håll. Fattigdomen i världen minskar, reallönerna ökar i Sverige och mycket annat positivt händer. Allt fler barn – inte minst flickor – får gå i skolan och lära sig att läsa. Den nya tekniken är mer klimatsmart än den gamla som blir ersatt.

I samhällsdebatten dominerar dock berättelserna om allt som är dåligt. Det behöver vi ändra på. För helt ärligt, så som debatten är nu, vill vi verkligen ha det så?

Carl Melin, samhällsanalytiker och forskningsledare på Futurion, TCO-förbunden och TCO:s tankesmedja

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel