Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Djupa orättvisor i den nationella planen för infrastruktur

Hela kungariket och halva pengarna. Det är rubriken på rapporten som kollegorna på Sydsvenska Handelskammaren tog fram inför arbetet med nationella planen för infrastruktur.

Rapporten analyserar fördelningen av resurserna till Sveriges 21 regioner i de tre senaste nationella infrastrukturplanerna 2010–2029. Den bild som träder fram blir väldigt tydlig – oavsett vilken färg som regeringen haft så är det vissa regioner i Sverige som har gynnats, medan andra har varit återkommande förlorare.

Som ett exempel används ofta Jämtland Härjedalens låga invånarantal som argument eller förklaring till att länet tilldelas en låg summa medel i den nationella planen. Jämtland Härjedalen har i den senaste planen, som sträcker sig 2018–2029, en tilldelning för regionala investeringar på total 300 miljoner kronor eller cirka 2 600 kronor per invånare. Inte sämst i landet, då Kalmar ligger på cirka 2 200. Motsvarande siffra för Västernorrland är 5 400 kronor.

Skillnaden mot dem som tilldelas mest är enorm. Södermanland har regionala projekt på motsvarande 66 700 kronor per invånare, totalt 70 miljarder kronor.

Att det uppstår stora skillnader under perioder då stora projekt genomförs i vissa regioner är helt förståeligt. Men rapporten fastslår betydande historisk och kontinuerlig snedvridning mot ett fåtal regioner som pågått under en lång tid, och som bara fortsätter.

Vi får återkommande höra att det är invånarantalet som begränsar tilldelningen av resurser, men de stora regionala skillnaderna i svensk infrastrukturbudget är noterbara oavsett om vi väljer att analysera storleken i kronor, justerar för regioners befolkningsmängd eller bruttoregionalprodukt eller komplettera med mindre vägprojekt i länsplanerna.

Rapportens slutsats är att Sveriges län och invånare hittills inte getts likvärdiga förutsättningar att nyttja sambandet mellan förbättrad tillgänglighet och ökad tillväxt. I de tre senaste nationella planerna, med en total planeringsperiod på 20 år, råder en stark snedvridning mot två storstadsregioner.

I den senaste planen är mer än 50 procent av investeringsmedlen öronmärkta till regionala investeringsobjekt reserverade till projekt i Stockholm och Västra Götaland.

Syftet med denna artikel är inte att vi ska sitta och tycka synd om oss själva, eller tycka att någon annan ska ha mindre, utan att skicka en signal till de politiska företrädarna för Västernorrlands- och Jämtlands län, på regional och nationell nivå, att det är av yttersta vikt att ni krokar arm med varandra och kollegorna runt om i landet och sätter tryck på regering och riksdag att rätta till detta som bara kan beskrivas som en stor orättvisa som har pågått alldeles för länge. Argumenten råder det ingen brist på.

Hur detta hanteras i den kommande planen kommer ge oss svar om syftet med politikens målsättning; att infrastruktursatsningar ska säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet, uppfylls eller inte.

Styrelsen för Handelskammaren Mittsverige:

Oliver Dogo, vd

Gunnar Olofsson, Gunnar Olofsson AB, styrelseordförande

Kerstin Thun, Kerstin Business & Invest

Siv Wallin, Bosch Rexroth AB

Markus Sundström, Sundfrakt AB

Tomas Karlson, BAE Systems Hägglunds AB

Anna Wersén, Wersén Consulting

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel