Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Fi: Kompakt ointresse för landsbygden

Det finns ett kamouflerat motstånd mot förändring i maktbalansen mellan stad och land. Ibland visar det sig tydligt. Som när alla riksdagspartierna i landsbygdskommittén är helt överens om att satsa på kommuner som Strömsund, Ragunda, Bräcke, Berg och Härjedalen, men inget händer.

Att riksdagspartier ena stunden ställer sig bakom landsbygdsutredningens alla förslag för att i nästa stund dra sig undan ansvaret att förhandla om en sammanhållen landsbygdspolitik är anmärkningsvärt.

Det ger tydliga signaler om att spelet i riksdagen och om regeringsmakten är viktigare än att ta ansvar för hela landet. Det synliggör också ett kompakt ointresse som innebär att politiker genom sin passivitet stödjer fortsatt urbanisering och samlar både politisk och ekonomisk makt i centrum.

Urbanisering är inte en naturlag, utan ett resultat av förd politik!

Politik och demokrati handlar om att aktivt verka för det motsatta. Urbanisering är inte en naturlag, utan ett resultat av förd politik! Vi behöver därför både fler och mer långtgående förändringar än vad landsbygdskommittén föreslår.

Exempelvis skapas hälften av landets export i våra landsbygder, men vinsterna återförs inte i den utsträckning som borde vara självklar. Tvärtom så slussar dagens processer resurser från land till stad, utan att detta kompenseras varken rättvist eller tillräckligt.

Där marknaden inte kan upprätthålla en grundläggande service, måste staten träda in och garantera en viss nivå.

Växlingen från offentligt till privat verksamhet har också skapat stora skillnader för kommunal service och annan grundläggande välfärd utanför städerna. Där marknaden inte kan upprätthålla en grundläggande service, måste staten träda in och garantera en viss nivå.

Det är orimligt att boende i glesbygd ska ta ansvar för vägar, vård, skolor, fritidsanläggningar, bredbandsutbyggnad med mera, utan stabila ekonomiska förutsättningar. 

Långsiktigt handlar det om rättvisare fördelning av resurser. Kortsiktigt är lägsta nivån att nuvarande riksdagspartier åtminstone tar ansvar för att realisera de förslag som de gemensamt tagit fram i landsbygdskommitén, för en sammanhållen landsbygdspolitik.

Storstadsnormen både legitimerar och döljer djupt orättvisa förhållanden.

Slutsatsen av vår feministiska analys är att de politiska och ekonomiska processer som gör att makt och ekonomiska resurser samlas i centrum måste förändras.

Storstadsnormen både legitimerar och döljer djupt orättvisa förhållanden. För att ändra den maktordningen behövs alternativa sätt att ta ut skatt och system som fördelar resurser på sätt som gör att alla garanteras likvärdig välfärd.

Ingrid Mårtensson, Östersund, riksdagskandidat Feministiskt initiativ

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel