Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: För mycket känslor i klimatdebatten – för lite fakta

Annons

Klimatdebatten innehåller väldigt mycket känslor, men inte ens nästan lika mycket fakta. Framför allt råder en stor avsaknad av faktiska och praktiska åtgärder.

Strejkande barn kräver att något görs. Politikerna håller med, något måste göras. Det som saknas är vad som ska göras och var, samt vilken effekt som då kommer uppnås.

Det är beklagligt att media inte redogör för mer fakta som kan balansera den känslomässiga delen av debatten samt ställer frågan vad som ska göras, och framför allt ifrågasätter. I stället undviker media kritiska frågor, ställer inte krav på makthavarna utan driver snarare panikvågen framåt i sin egen jakt på klick och nyheter som säljer.

Fakta är att Sveriges utsläpp av växthusgaser, som till drygt 80 procent är koldioxid, utgör 1,2 procent av utsläppen inom EU. EU:s utsläpp av växthusgaser utgör i sin tur cirka 10 procent av världens totala utsläpp. USA står för cirka 15 procent och Kina för cirka 27 procent.

Kina släpper alltså ut mer än EU och USA tillsammans. Sveriges andel av världens utsläpp av växthusgaser är således blygsamma 0,12 procent.

Ökningen av utsläpp sker främst i Afrika och Asien där till exempel Kina fram till år 2040 kommer bygga omkring 700 nya kolkraftverk (totalt ska 1 600 nya kolkraftverk byggas i världen).

Dagens ökning är sådan att även om Sverige redan i morgon helt kunde stoppa alla våra utsläpp av växthusgaser, så tar det mindre än två månader (sett över genomsnittsökningen senaste tio åren) innan ökningen av utsläpp, framför allt i utvecklingsländerna, har tagit igen Sveriges 0,12 procent.

Smaka på den insikten; mindre än två månader trots att vi direkt ställer alla fossila fordon, flyg, värmekällor, ståltillverkning, med mera, rakt av och blir helt utsläppsfria. Jämför man med senaste årets ökning är det ännu värre: endast två veckor innan Sveriges 0,12 procent är intecknade av Kina med flera – två veckor! Vem tycker då att det spelar roll att cykla till jobbet eller källsortera?

Med den insikten måste man ställa sig frågan: Är det i Sverige vi ska lägga massor av miljarder på att minska eller få bort dessa 0,12 procent, eller ska vi angripa problemet där vi får mest utsläppsminskning för pengarna?

Det givna svaret borde vara att hjälpa på plats i andra länder, men i det självgoda Sverige lägger vi hellre till exempel 1,3 miljarder på att främst cyklister i Stockholms innerstad ska få köpa en subventionerad, men miljövidrig elcykel, eller 1 miljard per år i stöd till solceller, som inte levererar energi på vintern när energin behövs som mest, och som dessutom inte ersätter energikällor som frigör koldioxid i Sverige eller i grannländerna.

Vi slår oss för bröstet och tror att vi räddar världen, samtidigt som man i solljusintensiva länder genererar elenergi med olja och gas i stället för just solceller och batterienheter. En solcellssubvention hade alltså gett klart större koldioxidminskning i dessa länder.

Miljön och klimatet är en global angelägenhet, så Sverige hade fått nytta av det ändå men inget att visa upp på hemmaplan – vilket verkar vara viktigare än att ge en faktisk miljöeffekt.

Per Edström, Östersund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel