Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Håkan Larsson (C): Nu krävs en EU-diskussion värd namnet

Ett historiskt steg för EU, konstaterar Frankrikes president Macron belåtet efter förra helgens uppgörelse. Tysklands utrikesminister Heiko Maas betecknar återhämtningsfonden som en ”revolutionär” skapelse, som ska reparera ”historiska misstag”. I Sverige vill de mest entusiastiska EU-förespråkarna däremot tona ned betydelsen och menar att det främst handlar om ”solidaritet”.

”Nästa generations EU” handlar mer om politik än om ekonomi. Återhämtningsfonden handlar mer om att rädda euron än om coronan. Syftet är att i krisens skugga, som Lars Anell, Lotta Fogde och Leif Pagrotsky skriver (Expressen 24 juli), ta ”ytterligare ett kliv mot en federal stat”.

EU ska låna upp en enorm summa som medlemsländerna ska gå i borgen för. I förlängningen kan EU omvandlas till en finansunion, ett avgörande steg mot det statsbygge starka krafter drömmer om. I praktiken innebär fonden samtidigt en omfattande resursöverföring från norra Europa till södra och östra Europa.

Sverige har drabbats förhållandevis hårt av coronan, men får stå för en stor del av kostnaden. Enbart till återhämtningsfonden handlar det om närmare 150 miljarder kronor – mellan 15 000 och 20 000 kronor per svensk. Mellan 2 och 3 procent av BNP, vilket är mycket pengar. (Michael Grahn, Danske bank, VK 21 juli).

Italien, Grekland och Spanien har stora ekonomiska problem, men det beror i hög grad på att de ingår i en valutaunion som fungerar dåligt. Tyskland och Frankrike är klara över eurons djupa problem och ser gärna att även länder som valt att säga nej till den gemensamma valutan är med och betalar. Visst bör EU underlätta för de ekonomiskt hårt ansträngda Medelhavsländerna att få lån på goda villkor, men detta är något annat. Att få ordning på valutaunionen måste vara euroländernas ansvar.

Överenskommelsen öppnar för att EU ska skaffa ”egna medel”, i praktiken att unionen ska få beskattningsrätt, en viktig byggsten i statsbygget. Europaparlamentets majoritet kräver dessutom att skatterna ska konkretiseras och tidsbestämmas innan man godkänner uppgörelsen.

Min slutsats är att det är viktigt att snarast få till stånd en bred och konstruktiv diskussion om hur vi vill samarbeta i Europa idag och framöver. Vi behöver samverka när det gäller handel, miljö/klimat och brottsbekämpning, men det kan vi göra utan att reducera vårt land till en delstat i ett Europas Förenta Stater.

En majoritet av svenska folket står idag bakom EU-medlemskapet. Enligt förra årets SOM-undersökning var 58 procent för medlemskapet. Däremot vill svenskarna ha kvar kronan; endast 16 procent förespråkar en övergång till euron. Stödet för en gemensam finanspolitik i EU är ungefär lika lågt. Om vi ändå riskerar att hamna där kan inställningen snabbt förändras.

Alternativet är ett nära nordiskt samarbete, ett starkt Norden som samarbetar med EU utan att vara en del av unionen. Enligt en aktuell opinionsundersökning (Sentio) skulle fler svenskar hellre – om de fick välja - se ett nordiskt förbund än fortsatt medlemskap i EU, 42 procent respektive 31 procent.

Man behöver inte ställa dessa alternativ emot varandra. I varje fall inte nu. Vad som måste diskuteras är hur vi vill samarbeta i Europa och samtidigt förnya och stärka det nordiska samarbetet. De kommande åren blir avgörande för Sveriges framtida roll i Europa och Norden.

Håkan Larsson, centerpartist på Rödön

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel