Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Nedskärningarna i Östersunds skolor blir förödande för elever med funktionsnedsättning

Artikel 1 av 4
Skolprotester i Östersund
Visa alla artiklar

Tjugofyra rektorer i Östersunds kommun har skrivit ett öppet brev till politikerna om skolans ekonomiska läge. De beskriver hur de bland annat tvingas varsla elevassistenter, skära ner på rastaktiviteter och vikarier och att vissa skolor måste ta bort de praktisk-estetiska lärarna, vilket innebär att klasslärare får ansvara för all undervisning på skoltid.

Dessa nedskärningar kommer att bli förödande. För elever som har en funktionsnedsättning leder varslade elevassistenter till ökad stress och psykisk ohälsa, eftersom många av dem behöver struktur och förutsägbarhet och ofta stöd i det sociala samspelet.

De behöver en vuxen som kan finnas nära, som guidar och stöttar och som avleder när det uppstår situationer som är svåra att hantera. 

Själva lektionstiden går ofta bra att strukturera upp på ett tydligt sätt, men all tid däremellan, som raster, vistelse i matsal, förflyttning mellan klassrum, med mera, kan vara oerhört stressande och svår att navigera i för elever som behöver tydlighet, struktur och stöd.

När elevassistenter varslas och lärare får fler uppgifter, finns risken att stödet i dessa situationer försvinner och att många elever mår sämre. Tydliga aktiviteter på rasterna kan vara det som gör att en elev överhuvudtaget har möjlighet vistas i skolan tills dagen är slut.

I läroplanens första kapitel finns välgenomtänkta formuleringar om att skolan ska ”…främja elevernas harmoniska utveckling”, att alla ska ”…kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”. Det står också att skolan ska ”…sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära”.

Hur kan dessa mål uppfyllas när lärarna är stressade, elevgrupperna är stora och de vuxna inte räcker till att stötta i svåra situationer?

Om det nu är ekonomin som primärt ska få styra kvaliteten i skolan, bör politikerna tänka längre. Vad kostar insatser i form av resurser och kompetensutveckling under några år i skolan jämfört med ett livslångt utanförskap och psykisk ohälsa?

För det är det som blir resultatet: Elever som inte når målen, som hamnar utanför och som hur mycket de än anstränger sig riskerar att misslyckas när det gäller att skapa relationer. I förlängningen kan det leda till ett livslångt utanförskap och i värsta fall till missbruk och kriminalitet och det kostar pengar!

När ett barn i en familj mår dåligt drabbar det dessutom hela familjen, vilket leder till psykisk ohälsa även hos föräldrar och syskon. Det kostar också samhället en del!  

Linda Boström Eriksson och Maria Sjölin, skolombud för Autism- och Aspergerföreningen Jämtland

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel