Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Pelle Sallin: Får jag hugga i egen skog i framtiden?

Debattens vågor går höga om hur skogen sköts, om biologisk mångfald och om äganderätten av skog.

Okunniga självutnämnda experter påstår att hyggesfritt skogsbruk ska ersätta vår nuvarande skötsel med slutavverkningar när skogen vuxit klart. Rödlistan används felaktigt som ett slagträ för att baktala dagens skogsbruk. Påståendet om att inga förslag finns på att inskränka rätten att äga skog klingar falskt när man läser Skogsutredningen.

Jag funderar på om snart 50 år som skogsbrukare kan ha gett mig ett annat perspektiv? Där jag idag sitter på min stubbe i den växtliga ungskogen stod 1977 en restskog, eller med skogsvårdslagens beskrivning en 5:3-skog. Den var resultatet av lång tids blädning, plockhuggning eller, som det nu ofta kallas, hyggesfritt skogsbruk.

Den triviala, artfattiga gamla granskogen som vi huggit bort ersätts av ny omväxlande blandskog. Högstubbar, kantzoner, evighetsträd, korridorer, gynnande av lövträd och många andra detaljhänsyn berikar mångfalden i skogen. När sen våra kulturskogar åldras så återkommer de arter som trängts undan i hyggesfasen.

Idag kan man besöka skogar i Åre och Kalldalen som var kalhuggna på 1700- och 1800-talen. Där finns idag de arter som ofta utgör underlaget för att klassa skogen som nyckelbiotop. Brand, storm och insekter var i naturskogarna den vanligaste orsaken till föryngring. Och det liknar i stora stycken de metoder som idag används när den utvuxna skogen skördas.

Ett återkommande stridsrop brukar vara att ”rödlistan innehåller över tusen arter som hotas av dagens skogsbruk.” De hotas inte av skogsbruket men lever ibland kanske i utkanten av sina spridningsområden eller i populationer som minskar, vilket ger dem en plats på rödlistan. Det norrländska skogsbruket har inte utrotat några skogslevande arter sedan 1970-talet. Däremot har det tillkommit flera nya arter.

Skogsutredningen innehåller förslag på att konfiskera 7 000 markägares mark i och i anslutning till den fjällnära skogen. I Jämtland handlar det om 280 000 hektar skog och totalt i hela fjällkedjan mer än 500 000 hektar produktiv skogsmark.

”Det enda realistiska sättet att genomföra en reform av denna storleksordning, med så många markägare (7 300 enskilt ägda fastigheter) är på ett samlat och planerat sätt.” föreslår skogsutredningen. En gång tidigare har staten gjort ett liknande beslag. Det var när Karl XI på 1680-talet tog ifrån adeln mycket av dess mark – det blev känt som reduktionen.

Resonemanget i Skogutredningen handlar om att fjällskogarna är ”kontinuitetsskogar” i klass med Amazonas eller Borneos regnskogar. Att beskriva fjällnära skog som kontinuitetsskog är ett grovt falsarium. Dessa skogar, oavsett om det handlar om björkskogen i Abisko som efter angrepp av björkmätarlarv börjar på nytt, eller om bördiga, virkesrika brukade granskogar i Jämtlands fjälldalar, lever sina 150–350 år och börjar sen en ny generation.

Där jag sitter på min stubbe i skogen minns jag besöken 1975. En i Jämtland legendarisk skogsman kom ibland och besökte mig och min häst där vi avverkade. Han hade alltid något visdomsord till en ung entusiastisk skogsägare och jag tycks minnas att han sa: ”Så länge man kan hugga och köra i egen skog behöver man aldrig oroa sig för framtiden.”

Kommer jag att få hugga i egen skog i framtiden?

Pelle Sallin, Nälden, styrelseordförande Fria Skog AB

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel