Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Rektor och prorektor vid Mittuniversitetet: Det är dags att kyla ner coronadebatten!

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

När hot och trakasserier blir följden för den som står upp för sin forskning, kunskap och akademiska frihet klämtar varningsklockorna.

Vad händer om ett eskalerande debattklimat leder till att färre vågar debattera? Vad händer om forskare skräms till tystnad?

I en artikel i Dagens Nyheter 2 augusti varnar rektorerna för Karolinska institutet, Uppsala universitet och Umeå universitet för att konsekvenserna av det upptrappade tonläget i coronadebatten riskerar att påverka den akademiska friheten. Detta sedan forskare har börjat undvika intervjuer och avstår från att delta i samhällsdebatten eftersom de upplever att de personliga riskerna är för stora.

Har vi råd med en sådan utveckling? Självklart inte.

Även Mittuniversitetet ser med oro på utvecklingen och noterar att det som sker i coronadebatten också kan skönjas kring mindre, mer vardagliga frågor. För visst är det så, tyvärr, att det även hos oss finns forskare som funderar på om det är värt att ge sig in i stormen de gånger debatten rasar inom det egna forskningsfältet. Det är allvarligt.

För Mittuniversitetet är det av största vikt att vi har forskare som vill, vågar och väljer att delta i samhällsdebatten. Den fria forskningens livsnerv är en tillvaro där skilda uppfattningar om metodik och vägval är naturliga inslag, innan tillräcklig evidens visar vägen framåt.

Vetenskapen kring pandemin har blivit känslomässigt och politiskt laddad där tonläget i inlägg, insändare, debattartiklar och sociala medier i vissa fall urartat. Det är dags att kyla ner debattklimatet!

En aktuell studie (Vetenskap & Allmänhet, april 2020) visar att forskare som uttalar sig om den pågående pandemin i nyhetsmedierna har högt förtroende hos allmänheten. Däremot är det färre som uppfattar forskarna som samstämmiga.

En förklaring kan vara det faktum att forskningen pågår intensivt, just nu, framför världens ögon. Och då måste vi som universitet och som enskilda forskare stå upp för att ”forskning tar tid”, att ny kunskap läggs till befintlig kunskap och att det är så vi bygger ett gott samhälle.

Faktum är att det ofta är tankarnas mångfald och ett tillåtande oliktänkande som för forskningen – och därigenom samhället – framåt.

En grundbult för demokrati är rätten att ifrågasätta, vara oenig, att hävda (och välja) en annan väg. Rätten ska självklart gälla alla, men med den följer också ett ansvar – att föra debatt på ett sakligt, anständigt sätt med ömsesidig respekt och ödmjukhet inför både egna och andras slutsatser och åsikter. Oavsett om diskussionen sker mellan olika forskare eller mellan forskare och andra samhällsaktörer.

Vi behöver många röster, olika röster och starka röster som är villiga att ta fajten för att sprida ny kunskap – om pandemier eller andra viktiga samhällsfrågor.

Forskare som skräms till tystnad är inte bara ett hot mot den akademiska friheten. I förlängningen blir det ett hot mot demokratin.

Anders Fällström, rektor vid Mittuniversitetet

Håkan Wiklund, prorektor för forskning vid Mittuniversitetet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel