Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Ska verkligen enskilda skogsägare stå för nationens biologiska mångfald?

År 1993 beslutade riksdagen om en ny skogspolitik. I den fastställdes två jämställda mål, ett produktionsmål och ett miljömål. Samtidigt kom en ny avreglerad skogsvårdslag.

Genom den nya skogspolitiken skulle skogsägarna ges större frihet i sitt sätt att bruka sin skog i utbyte mot att näringen som kollektiv tog på sig ett större ansvar för att nå uppsatta skogspolitiska mål. I den nya lagstiftningen stärktes också naturvårdens ställning, en till stor del bra och nödvändig förändring.

Vid samma tid drogs också den rikstäckande nyckelbiotopsinventeringen i gång. I stället för att anslå tillräckliga medel till ersättning för markägare på vilkas fastigheter det hittades nyckelbiotoper valde staten en annan, för samhället mer kostnadseffektiv modell. Med goda rådgivningsinsatser skulle markägaren övertygas om vilken värdefull samhällsinsats man gjorde om man sparade en nyckelbiotop på ideell basis.

Åter till tankar om frihet och ansvar. Sektorsansvaret. Jag tror att den skogsägare som drabbats av stora begränsningar i brukandet inte känner så mycket frihet. Att man hellre skulle välja lite röjningsplikt före att få en nyckelbiotop som inte ersätts utpekad på fastigheten.

Vilket ansvar har egentligen en enskild skogsägare för nationens biologiska mångfald? Ska verkligen enskilda stå för ekonomiska uppoffringar i miljonklassen för värden som självklart borde tillhöra allmänintresset? Ingen skogsägare ska behöva känna otrygghet över att bli utan ersättning för något som det allmänna tycker ska bevaras.

Svenskt naturvårdsarbete behöver saneras från kränkningar av grundlagsskyddade rättigheter. Staten bör också en gång för alla erkänna sin roll som ytterst ansvarig för marknadens köpbojkott av nyckelbiotoper, särskilt nu när inventeringen återupptas. I dag vet alla att det som myndigheterna pekar ut som skyddsvärt förlorar sitt ekonomiska värde. Att frånsäga sig ansvaret för det blir nästan löjligt!        

Ibland kan debatten ge sken av att någon vet hur mycket skog som behöver undantas från skogsbruk för att säkra biologisk mångfald. Det finns ingen som vet det. Det är fortsatt gissningar som gäller för frågeställningen om hur proportionerna mellan brukande och skydd ska se ut.

Utifrån denna osäkerhet bör beslut om bevarande av skog i nästan alla fall underställas det politiska systemet och finansieras med allmänna medel. Först då får naturvårdsarbetet en styrning och demokratiskt valda ges utrymme att vikta det samhällsekonomiska priset för avsättningar mot vinster för mångfalden.

I dag styrs mycket av det svenska naturvårdsarbetet av slumpmässighet, normlöshet och av ideella naturvårdsorganisationers gränslöshet. Man bör beakta att naturvårdsorganisationer utgör minoritetsgrupper i samhället och att de bara representerar särintressen utan helhetssyn. För dem är populism ett viktigt inslag för överlevnad och ibland sänder man ut budskap som är både kraftigt vinklade och till och med direkt felaktiga.

Anders Pettersson, Västerbottens Allmänningsförbund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel