Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Slutreplik: Osanningar sprids om arenaprojektet

I stället för att bemöta mina argument i sak väljer Thomas Fuchs att angripa mig som person och att sprida osanningar om arenaprojektet.

Debatt: Replik från Fuchs: Ishallen bra exempel på hur illa det kan gå i en partneringupphandling (5 januari)

När jag ombads ta på mig projektledarskapet för arenaprojektet i maj 2010 fanns ett fullmäktigebeslut om att bygga arenan på stadsdel Norr och även en kort beskrivning i beslutet om vad arenan skulle innehålla.

För projektering anslogs 10 miljoner. Det fanns inga ritningar överhuvudtaget. Placeringen på stadsdel Norr var politiskt kontroversiell och beroende av att den dåvarande politiska majoriteten skulle vinna kommunalvalet i september 2010.

I budgetbeslutet 16 september tre dagar före valet anslogs 250 miljoner för själva byggandet. Totalt fanns därmed en budget på 260 miljoner.

Ingen projektering hade fått påbörjas före valet. På den tiden hade ett antal arenabyggen i Sverige kraftigt överskridit budget. Det fanns spekulationer i media om att arenan skulle kunna kosta 350–400 miljoner i stället för 260. Frågan var inte om budgeten skulle överskridas, utan med hur mycket.

Upphandlingen gjordes som en öppen upphandling. Vi fick endast två anbud. Skanska hade något bättre meriter på sina nyckelpersoner och lägre timpriser på dessa. Peab hade ett lägre procentarvode och i slutsammanvägningen fällde detta avgörandet till Peabs fördel.

Något år tidigare hade om- och tillbyggnad av Storsjöbadet upphandlats för 62 miljoner i en fastprisentreprenad utan särskilt angivna krav på erfarenhet och kompetens. Likaså en återuppbyggnad av Brunflobadet för 25 miljoner. För Storsjöbadet lämnades två anbud och för Brunflobadet tre. Att vi fick så få anbud på dessa tre projekt säger enligt min mening mer om konkurrensen på byggsidan än om partneringmetoden.

Om upphandlingen hade varit felaktig borde väl något byggföretag ha överklagat? Den ende som överklagade upphandlingen var en lokal politiker, sedermera en av de förtroendevalda revisorerna i kommunen. Hen överklagade till förvaltningsrätten och till Europakommissionen. Båda myndigheterna fann att kommunens upphandling var korrekt.

Partneringmetoden medförde att vi tidigt kunde styra ambitionsnivån utifrån ekonomin och därmed ha kontroll över att budgeten skulle hållas. Ändringar i ambitionsnivån förutsatte politiska beslut.

Att några av Peabs befattningshavare i projektet senare blivit åtalade för brott och även i ett fall dömts i tingsrätten har gjort det lättare att förstå varför vi i den senare delen av bygget fick problem med samarbetet med Peab.

Det allmänna omdömet är så vitt jag förstått att Östersund fått en mycket bra arena. När jag slutade som projektledare i december 2013 efter invigningen fanns inget som pekade på att budgeten skulle överskridas. Inte ens om kommunen skulle gå med på Peabs krav.

Rådhusprojektet lämpar sig för partnering. Därmed är debatten avslutad för min del.

Bertil Åsén

- - -

Tidigare inlägg:

Debatt: Thomas Fuchs: Gör om upphandlingen av rådhusrenoveringen! (14 december)

Debatt: Svar från Östersunds kommun: Totalentreprenad i samverkan har sparat skattebetalarna miljonbelopp (16 december 2020)

Debatt: Replik från Fuchs: Fast pris är alltid överlägset om man låter många räkna på jobbet (17 december 2020)

Insändare: Bjud in lokala entreprenörer när kommunen ska bygga (22 december 2020)

Debatt: Svar: Rådhusprojektet lämpar sig för partnering (29 december 2020)

Debatt: Debatt: Replik från Fuchs: Ishallen bra exempel på hur illa det kan gå i en partneringupphandling (5 januari)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel