Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Stockholmsperspektivet lyser igenom i försvaret

Under hela min yrkestid inom försvaret intill A 4:s nedläggning 1997–98, låg vårt fokus på att försvara Sverige, hela Sverige, var än angriparen kunde tänkas anfalla.

Fram tills att hela Östersunds garnison lades ner 2006 ändrades fokus alltmer åt förmåga till internationella insatser. Inom försvaret och politiken smög sig en uppfattning in, att ett krig i Europa och ett anfall mot Sverige inte var ett rimligt alternativ.

Från dag 1 har jag tillhört den minoritet som hävdat: Läs historien, var inte så blåögda!

Nu är vi där igen. De flesta inser att Försvarsmakten är främst till för att kunna försvara Sverige. Försvarsberedningens rapport är mycket tydlig. Vi måste satsa avsevärt mer på försvaret, och vi skulle egentligen gjort det i går.

Försvarsmakten av i dag är organiserad efter de uppgifter som den haft de senaste 10–20 åren. En otrolig koncentration till Stockholmsområdet och ett högkvarter (HKV), där alla karriärbefattningarna finns.

Som ett skrämmande exempel kan nämnas att chefen för Militärregion Norr (MRN), som har ansvar för halva Sveriges yta när det gäller planering och försvarförberedelser, har endast överstes grad. Alla generaler och amiraler finns i Stockholm. Då kan det också bli så, som när Luftfartsverket föreslår att ett antal norrländska flygplatser, inklusive Åre Östersund, ska fjärrstyras från Arlanda, då blir chefen MRN inte ens tillfrågad. HKV:s yttrande innebar endast att Visby flygplats skulle undantas.

Fram till 1990-talet fanns det sex militärområden i Sverige med sammanlagt nio generaler, som hade detaljkunskap om sitt militärområde, och sällan kördes över av HKV.

Då fanns också en god balans mellan försvarsförmågan i olika delar av landet.

Man blir onekligen lite bekymrad, när man hör Försvarsmaktens egen analys av Försvarsberedningens uppdrag och om vad som kan göras inom de tilltänkta ramarna och dess prioriteringar.

Här lyser Stockholmsperspektivet tydligt igenom. I stället för att prioritera helt nödvändiga satsningar inom halva den del av Sverige, som är ett militärt vakuum, väljer man hellre materielförnyelse hos redan befintliga förband.

Visst, det finns tyvärr stora återtagningsbehov hos dagens förband, men det är också viktigt att sända en politisk signal till omvärlden att en militär operation med syfte att dela Sverige på mitten, ska försvåras genom satsningar just här.

Jag hoppas Försvarsberedningen återsamlas och ger tydliga direktiv till Försvarsmakten att organisera de två militära enheter i mellersta Sverige man tidigare var överens om.

Sten Bredberg, f d A 4

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel