Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Var ditt liv fattigare innan koldioxidhalten började löpa amok?

FN:s klimatmöte har nu startat och förväntningarna på kraftfulla resultat är nedtonade i media. Generalsekreteraren för ett försvagat FN visar otålighet mot de deltagande nationerna: Ni måste leverera mer, nu!

Siffror om temperaturanomalier, om isars avsmältning, om bränder och torka, om flyktingströmmar och mycket annat avlöser varandra.

Samtidigt presenteras den senaste väljarundersökningen i Sverige där de partier som har den skarpaste (men långt ifrån tillräckliga) klimat- och miljöpolitiken står och stampar på låga opinionssiffror.

Varför är det så här? Vi påstås ju vara ett innovativt och upplyst folk. Riskerna med ett uppvärmt klot på grund av ökande koldioxidutsläpp modellerades redan 1896 av Svante Arrhenius. Visserligen talade han om att det skulle bli ett behagligare klimat, men det må han vara förlåten för.

Som de egocentriska individer vi alla är innerst inne undrar vi – hur berör det här mig? Och här finns en del av den pedagogiska problematiken är min övertygelse. I de mål Parisöverenskommelsen satt upp – helst under 1,5 grader, ej över 2 grader – så hänvisas till ”förindustriell tid”, med vilket avses ett medel för perioden 1850–1900, där 0-värdet är satt.

Kikar man vad det betyder – se WMO:s (World Meteorological Organisation) graf – så är det så uppenbart att det blir pedagogiskt fel! Den stegrande temperaturen tar fart först i mitten på 1970-talet. Att det finns en eftersläpning i effekt är sant, men den innebörden är bara att om vi skulle förmå att radikalt minska utsläppen idag så fortsätter temperaturkurvan uppåt ytterligare ett tag.

Vi som klev in i vuxenvärlden på 1970-talet och själva fick ta ansvar för våra handlingar är alltså den generation som i huvudsak orsakat problemen. Att då hela tiden tala om ”i förhållande till förindustriell tid” är att leda tanken helt fel och sprida ut ansvaret på våra föräldrar och farföräldrar; deras ”skuld” är försumbar jämfört med vårt överutnyttjande av jordens resurser.

Det är vi som glidit igenom ett arbetsliv på en räkmacka som ska stå till svars inför den generation som nu är på väg in i vuxenvärlden.

Du som varit på banan ett tag, tänk bakåt i tid. Var ditt personliga liv – socialt och materiellt – fattigare då? I en tid innan atmosfärens koldioxidhalt började löpa amok?

Den generation som nu kliver in i vuxenvärlden ställer med all rätt krav på oss 50- och 60-talister att städa upp efter oss. Och jag hoppas att de argumenterar utifrån ett kortare tidsperspektiv än Parisöverenskommelsen.

Då kanske vi – en trögtänkt och oreflekterande generation – lättare tar till oss orsakssambanden och brådskan i omställningen. Och kanske vi då ger erkänsla till den politik som vill mer än den som har strutsmentalitet och vill skynda långsamt, för att vara lite politiskt korrekta i alla fall.

Ulf von Sydow

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel