Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Winberg: Särskild lagstiftning kan behövas för äldres vård och omsorg

Är socialtjänstlagen tydlig när det gäller äldres rätt? En av kritikerna är professor emeritus Joachim Vogel som menar att det skett en nedrustning av äldreomsorgen de senaste 20 åren, och att lagen inte fyller sin funktion utan ger kommunerna ett orimligt spelrum där besparingar har lett till en nedrustning.

Pensionärsorganisationer har krävt att frågor om äldrepolitiken bryts ut ur den nuvarande socialtjänstlagen och läggs i en särskild lag. Det skulle göra äldres frågor mer synliga, skapa ökad debatt i frågan och eventuellt innebära andra ekonomiska prioriteringar.

Regeringen har uppenbarligen lyssnat till kritiken och vid torsdagens regeringssammanträde beslutades att ge tilläggsdirektiv till utredningen Framtidens socialtjänst.

De innebär att den utredning jag leder får till uppgift att analysera för- och nackdelarna med en särlagstiftning för äldre. En särlagstiftning betyder att äldreomsorg och andra frågor som rör äldre och som i dag ligger inom socialtjänstens ram skulle lyftas ut och bilda en egen äldrelag.

Det är ett klokt beslut av regeringen. Det som var rätt för snart 40 år sedan, en sammanhållen lagstiftning för olika ”grupper” medborgare i vårt samhälle (barn och unga, människor med funktionshinder, missbrukare, personer som vårdar eller stödjer en närstående, brottsoffer, skuldsatta personer OCH äldre) behöver inte vara relevant cirka 40 år senare.

Gruppen äldre har genomgått en dramatisk förändring. Vi lever längre och därmed ökar både befolkning och andelen äldre. Det är ett gott betyg åt ett samhälle i utveckling. Men det innebär också att vi som äldre-äldre behöver mer kvalificerad vård när den dagen kommer.

Om 20 år kommer vi att vara fler än 800 000 som är över 80 år. Mellan 2018 och 2028 förväntas antalet 80-åringar öka med 255 000 personer, vilket är en ökning med 50 procent! Samtidigt som vi får många krämpor, kan vi leva länge och dessutom klara oss bra med fler kroniska sjukdomar.

Våra värderingar om vad som är en värdig vård och omsorg kommer dessutom att förändras i takt med välfärdens utveckling, vi kräver helt enkelt mer nu än tidigare. Har samhället en beredskap för detta?

Den medicinska utvecklingen har gått så fort att Sverige har det lägsta antalet sjukhusplatser i EU vilket, efter Ädelreforen 1992, har ökat trycket på kommunerna som får betala om de inte kan ta hem utskrivningsklara patienter från sjukhusen.

Enligt Anhörigas Riksförbunds beräkningar är det i dag 1,3 miljoner närstående som vårdar en nära anhörig. Det innebär att var femte person är anhörigvårdare i någon form. Det handlar också om att mer än 100 000 personer, i stor utsträckning kvinnor, har gått ner i arbetstid eller slutat jobba för att kunna vårda en anhörig.

Samtidigt med denna utveckling har andelen äldre som får äldreomsorg minskat över tiden.

Frågan blir därför om anhörigvård i sådan omfattning görs av kärlek och på frivillig bas eller för att det inte finns något alternativ? Och hur blir det framöver när nära-eller-i-hemmet-filosofin ska utvecklas? Vem ska vårda? Frågorna är många, utmaningarna mycket stora och det finns inga enkla och givna svar på dessa frågor.

Under mitt första år som särskild utredare av socialtjänstlagen har jag rest mycket i vårt land. Jag har mött tusentals engagerade personer, däribland många företrädare för äldre. Jag möter mycket bra verksamhet. Men jag slås också av äldres upplevelser av ojämlikhet, rättsosäkerhet, icke-kontinuitet, ensamhet, osynlighet.

Så regeringen fattade ett nödvändigt beslut. Nu ligger frågan om en särlagstiftning i min utredning. Den ska vi ta oss an med stor entusiasm. Och den passar väl in i det första delbetänkande vi presenterat, ”Ju förr desto bättre”. Där pekar vi på vilka förändringar, inte minst för gruppen äldre, som bör göras i sak för att undvika sociala problem och social utestängning.

Alla vi ska kunna känna trygghet i att när den dagen kommer ska vi få en värdig vård eller omsorg efter behov. Kanske är det så, att en särskild lagstiftning för äldre är det som kan göra detta möjligt.

Margareta Winberg, regeringens särskilda utredare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel