Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Replik: Östersunds kommun trampar på de mest bärande delarna i LSS

Annons

Jag uppskattar Lars Liljedahls vilja att bemöta det jag tidigare skrivit men konstaterar också att de central frågan jag ställer förblir obesvarad.

DEBATT: Svar: Självklart ska kommunens beslut om personliga assistenter inte strida mot LSS (1 februari)

Östersunds kommun är medvetna om sitt basansvar för insatsen personlig assistans men tolkar inte detta som ” att basansvaret innefattas av att vi ska anställa anhöriga som assistenter.”.

Att kommunen känner till den typ av hygienfaktor som sitt eget basansvar har jag aldrig betvivlat, något annat vore milt uttryckt anmärkningsvärt. Lars Liljedahl poängterar vidare att ”kommuns beslut självklart inte ska strida mot LSS”. Detta för mig tillbaka till den ytterst centrala fråga jag ställde i min förra text och som förblivit obesvarad.

På vilket sätt kommer Östersunds kommun att avsluta anställningarna för de anhörigassistenter man har anställda i dag, utan att menligt inverka på den enskildes medbestämmanderätt över sin assistans?

I 6 § LSS anges bland annat att verksamheten enligt lagen ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet och att den enskilde i största möjliga utsträckning ska ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.

I förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 44) exemplifieras detta med just rätten att själv välja sin personliga assistent. Av alla tänkbara exempel på vad som definierar rätten till full delaktighet och jämlikhet, rätten att leva som andra, väljer lagstiftaren alltså att i förarbetena belysa just ”rätten att själv välja personlig assistent”. Just den rätten alltså som Lars Liljedahl argumenterar för att Östersunds kommun ska beröva sina funktionsnedsatta medborgare.

Östersunds kommun är, som jag ser det, ute på en tunn is där man gett sig själva alltför stor frihet i att tolka lagstiftningen i enlighet med egna åsikter om ”hur det borde vara”. Det är åtminstone bilden man får som utifrån betraktande, då det för mig och många andra förefaller uppenbart att fattade beslut är på direkt kollisionskurs med lagstiftningen och dess intentioner.

Enskilda kommuner bör avhålla sig från den här typen av invasiva ingrepp i tillämpningen av rådande lagstiftning utan att ha väsentligt torrare på fötterna än vad man har här. 

Att som Lars Liljedahl argumentera för att man ändå kommer att ”göra undantag” och tillämpa en ”individuell bedömning” förvirrar bara ytterligare. Att den funktionsnedsattes rätt till mer eller mindre självbestämmande plötsligt ska bedömas av en enskild handläggare eller tjänsteman på kommunen signalerar inte direkt rättssäkerhet och enhetlig tillämpning.

Lars Liljedahl vill inte att kommunens beslut ska strida mot LSS. Likväl är de inne och trampar på en av de allra mest bärande delarna i lagstiftningen.

Det vore i det här läget klädsamt om kommunen tog ansvar för att dämpa den oro man garanterat rivit upp hos många funktionsnedsatta och deras familjer genom att konstatera att ”det blev fel” och fokusera på att säkerställa kvaliteten i enskilda assistanser, snarare än att agera LSS-aktivister.

Daniel Lindkvist, vd Lystra personlig assistans

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons