Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Uppseendeväckande att anhöriga inte ska få arbeta som personliga assistenter i Östersund

Annons

Östersunds kommun har alltså fattat det uppseendeväckande beslutet att förbjuda anhöriga att arbeta som personliga assistenter inom ramarna för kommunens verksamhet.

Östersunds kommun kan bryta mot lagen – anhöriga får inte längre vara personliga assistenter (28 januari)

Beslutet motiveras med att ”vården ska vara kvalitetssäker”, och enligt vård- och omsorgsförvaltningens chef Lars Liljedahl får den som fortsatt vill ha anhöriga som sina assistenter välja en annan utförare.

Det kan väl sådär rakt upp och ned verka logiskt. ”Kommunen är ju arbetsgivare och måste väl få välja vem de vill ha som anställd, och passar det inte så får man väl välja någon annan?”.

Vad Lars Liljedahl och Östersunds kommun tycks missa, är att de i egenskap av just kommun är bundna av vissa lagar vilket förhindrar dem från att, som i det här fallet, agera som ett privat företag. Kommunen har nämligen ett betydligt mer långtgående juridiskt ansvar för sina medborgare, vilket Lars Liljedahl förstås också känner till, eller åtminstone definitivt borde känna till.

I förarbetena till LSS beskrivs kommunens basansvar som bland annat innebär att kommunen alltid ska stå beredd att tillhandahålla personlig assistans och att kommunen är skyldig att anordna sådan.

I förarbetena beskrivs ett yttersta och grundläggande ansvar (a. prop. s. 73, 177 och 195). De exempel som ges i förarbetena på kommunens yttersta ansvar innefattar krav på att ha en beredskap att tillhandahålla och i förekommande fall även anordna personlig assistans.

Detta innebär att kommunen har ett ansvar för att alla som omfattas av lagens personkrets och som behöver personlig assistans får det. Man får alltså inte säga nej till en i kommunen bosatt assistansberättigad person som begär att få sin assistans anordnad av kommunen.

Vidare finner vi i 6 § LSS, den lag som i stor utsträckning reglerar den verksamhet som Lars Liljedahl ansvarar över, följande skrivning; ”Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.”.

Att denna mycket godtyckliga begränsning i vilka den enskilde ska ha som personlig assistenter, är naturligtvis långt ifrån all tänkbar praxis kring vad som kan anses vara största möjliga utsträckning av inflytande och medbestämmande.

Östersunds kommun har alltså att förklara på vilket sätt man kommer att avsluta anställningarna för de anhörigassistenter man har anställda i dag, utan att menligt inverka på den enskildes medbestämmanderätt över sin assistans.

Henrik Ahlström: Förbudet mot anhöriga som personliga assistenter förringar vikten av starka relationer (28 januari)

Vidare hur man tänkt sig att agera i de fall där den assistansberättigade helt enkelt kräver att få ha sina assistenter kvar, med tanke på att kommunen är lagbunden att anordna deras assistans om de så önskar. 

Den här typen av ”gör först, tänk sedan”-agerande påvisar en anmärkningsvärd likgiltighet inför de lagar och förordningar som reglerar den här typen av verksamhet och, än värre, en enorm respektlöshet inför dem som nu drabbas.

Medborgarna i Östersunds kommun har rätt att förvänta sig bättre.

Daniel Lindkvist, vd Lystra personlig assistans

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons