Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Deckardebutant skriver om mord i Gäddede

Nästa vecka (12 september) gör Solveig Vidarsdotter från Sjoutnäset i Frostviken sin debut som romanförfattare.

Annons

Deckaren "Isvittring" utspelar sig dessutom i Gäddede där Vidarsdotter gick i skolan som barn. Numera bor hon i västgötska Skövde där hon arbetar som sångpedagog på den kommunala musikskolan.

När ÖP ringer upp en förmiddag ska hon senare samma dag resa till Jämtland för en veckas älgjakt i de gamla hemtrakterna, där hennes föräldrar bor kvar. Hon passar då också på att göra boksigneringar i Gäddede och Strömsund. Dock ingen i Östersund.

– Men jag hoppas kunna återkomma under hösten, säger hon.

Hon är sångerska i grunden och har genomgått flera utbildningar, bland annat har hon en examen som musiklärare från Musikhögskolan i Piteå. Hon sökte och fick ett vikariat som sångpedagog i Skövde – en stad som hon inte hade någon tidigare koppling till – som senare blev en fast tjänst.

Hur trivs du i Västergötland?

– Bra. Det blir många fler sommarveckor här, jämfört med i norra Sverige.

Men hon saknar den jämtländska vintern.

– Jag är så förtjust i att åka skoter, vinterfiska och åka skidor. Här i Skövde finns det inga skoterleder direkt, säger hon och skrattar.

– Men de är snälla mot mig här i södra Sverige.

Nu ska du snart ge ut din första roman. Hur känns det?

– Jag är väldigt stolt och också lite rörd över att någon vill ge ut den. Och förtjust över tanken att människor som jag aldrig har träffat ska läsa något som jag har hittat på. Det är märkligt.

Innan "Isvittring" har hon inte skrivit något skönlitterärt, inte ens en novell. Idén började med att hon ville berätta om elevhemmet i Gäddede, den speciella miljön där barn från omgivande byar fick bo under veckorna för att kunna gå i skolan utan långa skolresor. Vidarsdotter bodde själv på hemmet, som numera är nedlagt.

– Jag hade en inre drivkraft att jag ville skriva om elevhemmet. Sedan var det bara att sätta i gång, säger hon.

Fast kanske inte så bara. Det har varit ett ordentligt förberedelsearbete. Under två år har hon pendlat en gång varannan vecka från Skövde till Stockholm för att gå kvällskurser hos Skrivarakademin, i att skriva kriminalroman och thriller. Kurser som bland annat Åsa Larsson och Jens Lapidus har gått tidigare.

Där studerade hon för lärarna och författarna Maria Gustafsson och Sören Bondeson, och det var under kurserna som boken växte fram. Prover och utkast lästes, bedömdes och kritiserades av lärare och andra kursdeltagare. Innan publicering har även Vidarsdotters förläggare Eva Fallenius gjort redaktörsarbete med manuset. Med andra ord är det många som har påverkat slutresultatet.

– All hjälp man kan få är välkommen, säger Solveig Vidarsdotter.

Varför ville du berätta om elevhemmet, och miljöerna omkring, i just deckarform?

– En självbiografi var inte aktuell. Tiden på elevhemmet var inte så dramatisk, ingen sprang runt med något strykjärn eller så, säger hon och skrattar.

– Jag läser deckare själv och vill nå ut till många. En deckare har en inbyggd spänning och förutom mordhistorien går det att plocka in miljön, roliga karaktärer och annat. Det kan rymmas så mycket. Och det var självklart att det skulle utspela sig i min uppväxttrakt. Det är den jag kan. Gräv där du står.

Har du använt egna minnen och miljöer till boken?

– Nja, inga direkta scener, det kan väl finnas några ord här och där.

Men landskapet då, och dina inre bilder av det?

– Absolut. Jag har ett väldigt bildmässigt tänkande när jag skriver, som att jag spelar upp en film i huvudet.

"Isvittring" startar med att den 32-åriga polisen Ingrid Kvarnberg flyttar från Stockholm till uppväxtens Gäddede, för en tjänst som närpolis. Hon hinner inte ens börja jobba förrän hon blir indragen i en mordhistoria.

Hemvändande brottsbekämpare som hamnar rätt in i hetluften är ett tema som känns igen, till exempel från filmen "Jägarna" och Åsa Larssons karaktär Rebecka Martinsson.

Vad är det som lockar med hemvändartemat?

– Jag tror att det beror på faktumet att huvudpersonen har fått en social distans till sin gamla hemtrakt. Och kanske också har genomgått en slags klassresa. Då kan man som författare spela lite på det, att det går att återvända rent fysiskt, men inte mentalt.

Det kan ibland hända att skildringar av landsbygd och landsbygdsbor blir stereotypa. Är det något som du har försökt undvika i skrivandet?

– Inte så mycket, jag har nog bara sett karaktärerna som sig själva. Det finns ju folk som har fiberpälsar och dricker kokkaffe. Men jag har försökt att skildra någon slags blandning, att det finns människor med både hög utbildning och låg utbildning. Jag har gjort medvetna försök att skildra både det som är modernt och lite gammaldags.

Boken heter "Isvittring", är det ett eget ord?

– Jag har hittat på det, det kom till mig en dag när jag gick till jobbet. Jag tycker att det är ett vackert ord, både att titta på och att säga. Det är dubbelbottnat och den som läser får förklaringen.

Bilden av journalister är inte helt smickrande i romanen?

– Jag har faktiskt fått hjälp med journalistscenerna av en journalist. Men att man som i boken frågar ut små barn på skolgårdar angående mordfall, det är kanske inte helt trovärdigt. Man får välja att göra små överdrifter. Jag får ta det liksom, att en del journalister kanske känner sig trampade på tårna, säger hon och skrattar.

Huvudpersonen i boken heter Ingrid Kvarnberg, en lite rolig blinkning till Kvarnbergsvattnet. Finns det några flera sådana i boken?

– Hennes poliskollega Erland Skogmo har fått sitt efternamn från en by i Norge. Det är sköna namn att säga, Kvarnberg och Skogmo.

Kvarnberg är inte en helt sympatisk person, hon tänker ganska dömande tankar om andra människors – framför allt kvinnors – utseenden och beteenden. Är det svårt att skriva in sådana drag hos sin "hjälte"?

– Jag tycker att det är underbart, för det säger ju så mycket om henne. Så nej, det har jag inga problem med. Det vore fruktansvärt tråkigt om alla var sådär lagom trevliga. Det ska vara riktiga känslor. Jag vill ju dessutom att personerna ska leva vidare i några år till, eftersom jag har tänkt fortsätta skriva om dem. Jag har idéer på flera böcker till.

Ja, när kommer nästa, är det spikat?

– Det är sällan det för debutanter. Men jag tror att det kommer att gå jättebra för "Isvittring". Jag har redan börjat med research till tvåan. Jag tror att det kommer ta något år att bli klar med den.

– Det är min personliga dröm att i framtiden kunna skriva på heltid. För det är helt underbart.

Känns det trist att du inte upptäckte skrivandet tidigare i livet?

– Nej, för jag var inte mogen för det då.

---

Boksigneringar

• Inför utgivningen av ”Isvittring” kommer Solveig Vidarsdotter att göra två signeringar i norra Jämtland.

• Fredag 6 september, Gäddede turistbyrå, klockan 14-17.

• Lördag 7 september, Strömsund, bokhandeln Karamellen, klockan 11-14.