Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Delad börda är dubbel glädje

Claes Heiming hade tänkt att springa St Olavsloppet själv, men insåg att det inte skulle gå. Då kom hans vän Staffan Westberg till undsättning. Nu delar de på bördan under namnet Team Flexirunners.

Annons

Förra året sprang Claes Heiming storsjön runt. Nu genomför han ytterligare ett långdistansprojekt. Han och Staffan Westberg utgör tvåmanna-laget Team Flexirunner som deltar i årets St Olavslopp.

– Jag insåg att jag var för dåligt tränad för att springa själv, men då har jag min vän Staffan här och han ville jag ha med och han ställde upp, berättar Claes.

Vad tänkte du då när han kom med det här förslaget, Staffan?

– Det var rätt läge och det kändes som bra träning inför kommande lopp. Man får ta det som träning och man behöver inte ligga på så hårt.

Vanligtvis delar de upp dagslöpningen på fyra olika etapper, där de springer två-tre sträckor åt gången innan de växlar med varandra. Och när den ena löper får den andre chansen att dricka och äta för att återhämta kraft. Sen gäller det att via bil hinna före den som löper till nästa växlingstillfälle.

Är det svårt att motivera sig när man precis sprungit klart och växlat, men sen är det snart dags igen?

– Man kan gruva sig lite mentalt. Men vi sitter och pratar lite med varandra på kvällarna och peppar varandra. Och man vill iväg. När man väl har börjat springa så hittar man det där "flowet" efter ett par kilometer. Allt folk och stämningen gör jättemycket, säger Claes.

– Vi har ju inga andra lagkompisar, så då är det ju andra som hejar på mycket, fortsätter Staffan.

Men den avslutande dagen kommer bli tuff. Då väntar två stycken tre-milsetapper vardera.

– I morgon (läs: i dag) är den längsta biten hittills. Jag startar och kör till Järpen, det är 29 kilometer och jag kommer ha en taktik att jag kommer ta det lugnt, jäkligt lugnt, dit. För efter det har jag ytterligare 27-28 kilometer att springa, berättar Claes.

Vad händer sen när ni går i mål då?

– Då blir det lycka givetvis. Och vi ligger ju inte sist, vi kör kanske fortare än man ska, säger Claes.

– Ett mål var ju att några lag ska vi ju kunna slå och det verkar som om det kommer gå.