Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den onödiga strandskyddslagen

Strandskyddslagen är ett typexempel på en uppfunnen lag som utgår från att lösa en urban problematik och vars konsekvens medför att problematiken i stället förflyttas till glesbygden.

Annons

Intentionerna var goda får man anta. Men vägen till helvetet brukar just vara kantad av goda intentioner.

På 1950-talet oroade sig beslutsfattarna över att de som var bosatta i tätorter riskerade att få ett försämrat friluftsliv som en följd av att stränderna byggdes igen med stängsel, mur och bryggor. Strandskyddslagen infördes och det blev i praktiken omöjligt att bygga något 100 meter nära vattnet.

I dag är lagen inte lika rigid i sin tolkning. Kommuner kan bevilja dispens om det råder särskilda skäl. Resultatet har blivit en strandskyddslag där ingen vet hur beslutet ska landa, tillämpningen skiljer sig avsevärt från kommun till kommun och mellan olika ärenden. Lagen är därför fortsatt ett hinder för att utveckla landsbygden som ett besöksmål.

En av våra styrkor är trots allt en rik tillgång till stränder genom alla våra små sjöar. Möjligheten att kunna erbjuda strandnära boende skulle göra det mer attraktivt att köpa ett semesterhus och i förlängningen ett permanent boende på orten.

Här uppe i norr skulle man i princip helt oproblematiskt kunna dela ut en kilometer strand till varje invånare. Och fortfarande ha strand kvar att dela ut.

Vi som bor i Sveriges sjötätaste område, Norrlands inland, berörs knappast av den oro många storstadsbor känner inför att byggnationen av fastigheter nära vattnet ska resultera i att tillgången till strandgång försämras eller hindras.

Anders Ahlgren (C) är Dalarnas riksdagsman och har i dagarna lämnat fram ett klokt förslag för hur Strandskyddslagen ska hanteras. Hans slutsatser är att man borde vända på steken. Det generella strandskyddet ska slopas helt och i stället ska man peka ut specifika strandskyddsområden som behöver skyddas.

Avvägningen är efterlängtad och verklighetsnära. Det innebär en kompromiss och förslaget innebär att både boende på landsbygden och i tätorterna blir tas tillvara utefter sin verklighet.

Om förslaget blir verklighet får framtiden utvisa. I allianssamarbetet har knappast Folkpartiet gjort sig kända för att vara intresserad av liknande avvägningar tidigare. I deras värld brukar en strand se likadan ut oavsett om den ligger i Jämtland eller Stockholm.

Fortsätter Centerpartiet på den nya tydliga och inslagna vägen så kommer det nog gå bra i valet. Det kunde man inte tro ett halvår tidigare.