Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den ständiga nations- och familjekampen

/

Tänk er att vakna 17 maj och mötas av en brett leende norsk tjej som både vill fira sin nationaldag och fortsätta frossa kring Melodifestivalen.

Annons

– Vi vann. Norge utklassade alla, utropar hon för femtioelfte gången glatt vid frukostbordet, samtidigt som jag ser en norsk flagga utanför mitt köksfönster.

Några timmar tidigare har jag upplevt hur min förtjusande svärdotter Kjersti hoppar högt i tv -soffan varje gång violinisten Alexander Rybak inhöstar sina tolvpoängare i Eurovisionsschlagern.

Sedan sonen mötte kärlek - en i vårt naboland pågår kampen om vilket nation som är bäst. Vintertid har jag fasligt svårt att hävda mig. Så fort vi träffas brukar skidåkande Petter Northug inta huvudrollen. Han är lika skoningslös som Alexander Rybak. Tur att skidskytten Helena Jonsson ibland återställer balansen.

Allt är på skoj, men tävlingsdjävulen i mig får fnatt när svärdottern ständigt hittar nya infallsvinklar på samma tema.

– Vägarna då ? försöker jag. Ni har ju uschliga vägar?

– Inte sämre än Mattmar–Oviken, (321:an), kommer svaret reptilsnabbt.

Argumenten tryter. Jag blir svarslös.

Klubbfotboll då – nej fundera inte ens, kommer jag på mig själv. Trondheims stolthet Rosenborg är Skandinaviens mest framgångsrika i Champions League. Dessutom är det hennes favoritlag.

Men blir det någonsin en VM- eller EM-kvalmatch i fotboll länderna emellan, ska jag bjuda henne på både resa och biljett. Bara för nöjet att en enda gång få se hur leendet stelnar när Zlatan mosar Norge sönder och samman. Fast det lär väl stanna vid en dröm ...

Mer läsning

Annons