Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det är dags att börja uppskatta det lilla och det enkla

Pernilla Gunnarsdotter Persson, journalist och informatör i Kyrktåsjö som i dessa tider speciellt uppskattar fågelsången och solens värmande strålar trots att de avslöjar både damm och skitiga fönster.

Annons

Jag har nyss varit ute och rest och efter besök på stora flygplatser blir jag alltid fundersam. Alla de tusentals människor jag möter är på väg till eller från platser och människor. Varför reser de? Är de på väg till eller från något? Vilka upplevelser ligger framför dem och vad lämnar de i samma stund de checkar in sitt bagage, redo för avgång?

I alla dessa väskor ligger förhoppningar nedpackade. Lätta, tunna kläder i hopp om vackert väder och en avslappnad semester på stranden. Tjockstrumpor och underställ i väntan på fina pister och after ski med mycket röj.

För många som reser är situationen en annan. De är inte ute på någon nöjestripp där de vill lämna vardagen för en bekymmersfri vecka i sus och dus. De lämnar kring, elände och ett liv de helst vill glömma. Ändå med sorg i hjärtat eftersom de tvingas lämna sina hemländer och sitt ursprung – och till stora delar sin egen identitet. Många tvingas göra det utan sina föräldrar. Det handlar om ensamkommande flyktingbarn. Dessa unga individer måste på egen hand företa sig resan till ett nytt, främmande land. Plötsligt tvingas de bli vuxna fastän de ännu är barn. I kommunen finns tre boende för dessa ungdomar, kallade HVB (hem för vård och boende). Strömsund är erkänt duktigt på sitt arbete med flyktingar och under året kommer flera nya projekt att startas upp som har med flyktingar och integration att göra.

Frågor som rör flyktingar är en het potatis i Sverige och åsikterna går isär. Det går inte att sticka under stol med eller blunda för. Det är hemskt och tragiskt att inse att Sverigedemokraterna förmodligen kommer att få ökat stöd även höstens val. Det är en skrämmande utveckling i tider då det mullrar och drar ihop sig till oväder i flera länder runt om i världen. Vart är mänskligheten på väg utan omtanke och solidaritet?

När jag gick där på flygplatsen kunde jag inte låta bli att tänka på om någon av alla jag mötte i utrikesterminalen reste på grund av krig. Om någon var på väg mot en osäker framtid i ett främmande land. Jag knöt handen om min väska, packad med lätta kläder, och föste mina barn närmare. Jag tackade min lyckliga stjärna för att vi har ett tryggt liv utan krig och med mat på bordet varje dag. Mina vardagsproblem blev med ens futtiga och jag kände mig nästan skyldig över vår förestående nöjesresa.

På väg hem igen köpte jag Dan Brown senaste spänningsroman i en bokhandel på Arlanda. "Inferno" var titeln och intrigen var uppbyggd kring en människas sjuka besatthet av verket "Den gudomliga komedin", skriven av italienaren Dante under 1300-talet. Där beskriver han sin version av helvetet med nio kretsar och skärselden som slutligen leder till paradiset. Ju längre ned i helvetet desto grövre synd och straff – straff som ska hindra syndarna att göra om sina handlingar. Hiskeligt beskrivet men effektfullt i Browns roman som säkerligen blir en storsäljare. Allt utspelar sig i spännande miljöer i Venedig, Florens och Istanbul.

Ju längre in i boken jag tar mig desto svårare har jag att skaka av mig känslan av att vi människor (ja, jag erkänner) inte har vett att uppskatta det vi har. I stället suktar vi ibland efter nya saker, nya upplevelser, nya tapeter, nya… Vilken synd gör vi oss skyldiga till då, i vilken krets av Dantes helvetesskildring hamnar jag för denna handling? Kanske tredje kretsen där de omättliga tvingas ligga nakna i gyttja under regn och hagel eller fjärde kretsen där giriga och slösaktiga tvingas rulla stora stenar mot varandra.

Dantes helvete vill jag helst slippa. Men vårt habegär är en förbannelse. Vi har det så bra i vår del av världen att vi inte har vett att uppskatta det lilla och det enkla. Det är dags att börja göra det.

Krönikan kommer från Tidningen Strömsund.